En snobbig hemlös...

JAG KÄNNER MIG som hemlös. Nästan. För renoveringen pågår fortfarande, och jag känner mig inte bekväm med att vara hemma när det hamras, gipsas och målas. Så jag håller mig borta så gott jag kan, men det är inte alltid speciellt roligt. Som på fredagar. Då är jag ledig. Men klockan ringer ändå 06.15, och hantverkarna dundrar in runt 07.00. Då vill jag åtminstone vara påklädd och ha en kopp kaffe klar.

I FREDAGS HADE jag dessutom en intervju, men jag hade ingen aning om var jag skulle sitta (den var via länk såklart). Vanligtvis brukar jag låna ett konferensrum hos min sambo, men kontoret var av diverse anledningar stängt i fredags. Men jag tänkte att det säkert skulle ordna sig, så jag klädde upp mig (i min fina kappa och allt!) och åkte in till stan. Vågade inte lyssna på podd eller något, för mitt batteri är dåligt, och jag ville ju att det skulle räcka till intervjun. Laddare hade jag med mig, absolut, men ändå...

JAG BÖRJADE CHECKA LÄGET på centralen. Men de sköna fåtöljer (med eluttag intill) som funnits tidigare var borttagna på grund av Corona. Så jag begav mig ut och letade fik, hotell eller andra lösningar, utan att hitta något där jag kunde prata ostört. På Radisson hotel kunde jag dock glida in och sätta mig en stund för att ladda mobilen. Jag antog looken av business-kvinna och satt med lagom uttråkad min och väntade tills telefonen hade fullt batteri.

TILL SLUT HITTADE jag ett enskilt hörn med bekväm stol på World Trade Center där jag tog intervjun. Det var alltså intervju nummer två för det jobb som är bra betalt, men som jag inte är riktigt säker på att jag vill ha. Jag fick dock en bra känsla under samtalet med den i så fall blivande chefen, hon var jordnära och sa ganska vettiga grejer. Vi ska höras igen under nästa vecka (antar för ett besked?), så jag har bestämt att inte tänka så mycket på det fram tills dess.

FÖR DET FINNS ETT ANNAT JOBB jag hellre vill ha! Jag ska på intervju för det jobbet nästa vecka också, så egentligen vill jag inte ha besked om det välbetalda jobbet innan dess. För om jag har minsta chans på det andra, som jag vill ha, så tar jag det alla dagar i veckan.

MED ANDRA ORD så finns det tre möjliga scenarion:

1. Jag får, och tackar ja, till det välbetalda jobbet (och ser hur länge jag trivs...?)
2. Jag får det jobb jag VERKLIGEN vill ha (till lite lägre lön, men bättre än idag).
3. Jag får inget nytt jobb alls och jobbar kvar ett tag till på befintlig arbetsplats.

MINA KOMPISAR, och bekanta, suckar ofta åt mig och säger antingen "ska du byta jobb nu igen!?" eller "men hur kommer du sig att du får alla jobb du söker? Jag får aldrig något jobb!". När den sista frågan kommer brukar jag bolla tillbaka med frågan "hur många jobb har du sökt i år?". Svaret brukar bli 0-1 stycken...

FÖR JAG FÅR INTE alla jobb jag söker! MEN, jag scannar arbetsannonser varje dag, jag pluggar och bygger på mitt CV kontinuerligt, jag söker säkert 25 jobb per år (mer under sommaren och hösten förra året), jag skickar spontanansökningar till intressanta företag, jag har tränat upp min intervjuteknik efter mängder av intervjuer, jag är registrerad hos många rekryteringsfirmor, jag följer upp mina ansökningar och att jag är ganska säker på mig själv i jobbintervjuer.  För jag har både ett intresse (konstigt nog?) och erfarenhet av allt detta. Så jag kanske blir kallad på intervju på var femte jobb? Av dessa kanske jag sedan blir erbjuden ett par stycken? Jag vet inte, jag har inte någon statistik, men jag vet att inget av dessa jobb jag fått har kommit gratis! (Sedan är jag ju inte rädd att byta jobb heller...:-)).

NÅJA, TILLBAKA TILL HUSET och min "hemlöshet" (tolka mig rätt, det är på skoj!). Det är ganska dyrt att vara hemlös minsann! För tyvärr blir det ofta luncher ute, och i lördags fick jag en smärre chock när jag trodde att jag för en gångs skull skulle få sovmorgon men blev väckt 07.15 av två glada hantverkare som skulle "passa på att måla köket". Jo, förvisso sa vi nog förut att de fick jobba lördagar, men vanligtvis brukar de säga till innan...

DET BLEV FRUKOST PÅ CAFÉ den morgonen. Sedan passade jag på att göra lite "smärre inköp" när jag ändå skulle hålla mig borta, så jag köpte gardinstänger och nya knoppar till skåpsluckorna i köket. Med den fina kappan på så blir det lite korsning mellan snobb och hemlös, och det är en märklig känsla..!

IDAG KUNDE vi i alla fall inviga trädgården och uteplatsen. Magiskt! Solen strålade, och hela familjen njöt. Då kändes ändå livet ganska fint, det måste jag erkänna :-)

SPARKVOT JUST DENNA MÅNAD?

Don´t ask!

Lätt! Snygg kappa, fullt batteri, göm dig i World Trade Center, le!

Sdiptech gör mig rik

SDIPTECH ÄR ETT AV de bolag jag äger som gett ofantlig god avkastning (måste tacka min vän A där, som gjorde mig uppmärksam på bolaget för ett par år sedan nu). Efter rapporten, som utgjorde mycket trevlig läsning, så kan man konstatera att aktiekursen rusar idag. Upp 14,4% i skrivande stund, i riktiga pengar 41 :-/aktie. Avkastningen totalt är för mig 258% sedan mitt köp, och som vanligt kan man gräma sig över att man inte köpte mer då för något år sedan. Men börsen är ångerns tempel, bara acceptera :-).

VAD GÖR SDIPTECH? Sdiptech erbjuder värde till kunder inom infrastruktursektorn genom att tillhandahålla teknik, lösningar och tjänster till både den offentliga och privata sektorn, främst i Europa. Sdiptechs övergripande mål är att skapa en hållbar, långsiktig värdetillväxt och att bli en ledande europeisk leverantör av nischade erbjudanden till infrastruktursektorn. Affärsområdena är:

• Water & Energy
• Special Infrastructure Solutions
• Property Technical Services

Sdiptechs mål är att växa både genom förvärv och organisk tillväxt, varav den organiska tillväxten beräknas till 3-4 % per år. Det har genom åren visat sig att Sdiptechs ledning också är riktigt vassa på förvärvsbiten!

BLAND DE STÖRSTA aktieägarna finns Swedbank Robur fonder, Danske Invest och Handelsbanken fonder. Det finns både vanliga stamaktier av A- och B-slag (B-aktien handlas idag till kursen 330:-), samt en preferensaktie som idag handlas till kursen 118:- och ger utdelning med 2 :-/kvartal. Inlösenkursen för preffen är 105:-. Själv skulle jag gärna äga preferensaktien, men har tyckt att den handlas till för hög kurs. Eftersom jag inte är "van" pref-ägare så blir jag osäker. Åsikter någon?

NETTOOMSÄTTNINGEN för koncernen under perioden uppgick till 2 088,0 mkr 

(1 825,4). Omsättningen i jämförbara enheter, dvs bolag som ingått i koncernen under hela perioden och hela jämförelseperioden uppgick till 1 679,3 Mkr (1 641,0), vilket motsvarar en organisk förändring om 3,5% för perioden, exkl. valutaeffekter. Ej jämförbara enheter bidrog med 408,7 Mkr (184,4) till periodens omsättning. Om ni vill ta del av hela rapporten så finns den HÄR.

VARFÖR ÄGER JAG SDIPTECH? Först var det en kul grej att köpa, eftersom min vän tipsade mig. Sedan har jag följt bolagets resa och imponerats över deras förvärv och till synes smarta beslut. Jag har också arbetat inom sektorn en del själv och har därför viss kunskap om marknaden och bolagen som ingår i koncernen. Jag förstår helt enkelt vad de sysslar med!

VAD TROR JAG OM BOLAGETS framtid? Jag tror att Sdiptech kommer fortsätta uppåt och framåt ett tag till, men inte hur länge som helst. Att göra lönsamma förvärv är svårt, och det finns inte hur många bolag som helst att förvärva heller. Men infrastruktur är viktigt, och kan den organiska tillväxten öka så ger jag tummen upp. Jag håller i mina aktier ett tag till och ser vad bolaget kan göra!

ÄR DET NÅGON ANNAN som äger Sdiptech?
Trots att det inte sker någon utdelning?

Detta är ingen köprekommendation!
Gör alltid din egen analys innan du köper aktier!

Tacksamhet

JAG SKULLE SKRIVA om mina innehav, om varför jag äger de bolag jag gör. Jag skulle också skriva lite om mina tankar kring IPO:er, och om bolaget CINT som introduceras på börsen idag. Jag kommer också skriva om allt detta snart, men jag måste börja i en annan ände. Jag måste skriva några ord om tacksamhet.

JAG ÄR SÅ OERHÖRT tacksam för så mycket just nu. Visst är jag trött och har jobbat mycket, men nu när jag återigen rymt till landet och har fått lite tid för reflektion så märker jag ju att tröttheten är rent fysisk. Mentalt mår jag faktiskt riktigt bra! Att vara trött fysiskt kan man råda bot på. Dels med sömn, men i mitt fall kommer också ljuset och våren att hjälpa till. Det kommer ordna sig helt enkelt!

JAG ÄR SÅ TACKSAM för vårt fina lilla hus! Nu inplastat och dammigt av spackel, men ändå. Jag fick mitt lilla hus till sist! Nu börjar dessutom slutfasen på renoveringen, och man kan se hur fint det kommer bli inom kort. Vardagsrum och sovrum är helt färdigmålade, så det är badrummet som ska bli klart nu. Det tar säkert 10 dagar till, men det kan vi leva med. Resultatet kommer bli fantastiskt!

JAG ÄR OCKSÅ TACKSAM för de byggarbetare som snickrar och fixar hos oss. De är duktiga, trevliga och gör bara ett så himla bra jobb! Hur de orkar köra så hårt som de gör förstår jag inte, men jag uppskattar deras insats enormt! Dessutom, utan att vi bad om det så fixade de vårt köksavlopp som inte alls fungerade så som det var tänkt. Tusen tack! Där sparade vi in rörjour och extra utgifter.

KANSKE VILL NI OCKSÅ VETA hur intervjun förra veckan gick? Jag kan kort berätta att det var en väldigt annorlunda intervju. Personen som intervjuade mig kan nog av många upplevas som "bitchig" i brist på bättre ord - men jag gillade henne. Hon var mer intresserad av mig som person än av mitt CV och exakt vad jag kunde och inte kunde. Det var uppfriskande! Jag har fått återkoppling efter intervjun att jag gjorde ett bra intryck och att jag ska bli kontaktad i slutet av nästa vecka för en intervju nummer två. Jag är dock inte helt säker på att jag vill ha jobbet. Bra betalt är det, men det är inte det viktigaste i mitt liv, det har jag lärt mig av erfarenhet. Dessutom finns det plötsligt en chans till ett annat jobb jag hellre vill ha. Så ha lite tålamod nu, och låt universum styra. Jag återkommer med hela berättelsen när jag vet hur allt utspelar sig. Fortsätt gärna tänka positiva tankar :-).

PÅ BEFINTLIGT JOBB har jag haft en bra vecka och är även där tacksam för alla personer jag har förmånen att arbeta tillsammans med. Jag har fått höra så många snälla saker av olika människor i veckan, så man kan inte bli annat än glad och tacksam. Jag har verkligen försökt ha bra energi och tålamod med allt och alla, och det verkar ha haft effekt. Vet ni hur mycket bra människor det finns därute egentligen?

JAG SKULLE KUNNA fortsätta i evighet tror jag. För jag är ju även tacksam för hunden, mina vänner, min sambo, min dotter, min växande aktieportfölj, mina drömmar om FIRE och över alla er bloggvänner. 

TILL SIST HAR JAG EN uppmaning till er! Varför inte ta helgen till att fundera på saker som NI är tacksamma över? Så gör vi en "Reddit - Gamestop" i universum, det vill säga vi små människor påverkar ett större helhet med vår tacksamhet och vår positiva energi?

TROR NI JAG GÅTT OCH BLIVIT RELIGIÖS NU?
Nej då. Men jag tror vi mår bra av att känna tacksamhet och ödmjukhet.

Flummigt möjligen, men med största sannolikhet sant.

Nu väntar 34 timmars jobb

JAG BÖRJAR BLI SLITEN. Jobbet, trots att jag trivs med det, är väldigt intensivt. Det är inga pauser, för verksamheten fungerar helt enkelt inte så. Med det sagt får vi också betalt för alla timmar vi är på jobbet, så det är inget uppehåll för lunch eller så. Ja, naturligtvis får vi lunch, men vi är i tjänst även under lunchtimmen. Ungefär som lärarna i skolan, som äter "pedagogisk lunch" med sina elever.

EFTERSOM EN KOLLEGA BLIVIT SJUK så har jag jobbat heldagar i veckan. I onsdags hade jag även ett kvällspass, så jag jobbade 13 timmar i sträck. Ja, utan paus (annat än en kopp te på en stol vid ett par tillfällen). Dessutom ska jag nu jobba hela helgen, och har 34 timmars arbete framför mig, räknat från 14.00 i eftermiddag.

MEN DET SOM SLITER HÅRDAST är nog att jag inte kan slappna av när jag kommer hem heller. För där är det ju fortfarande byggkaos. Eller inte kaos, men tillräckligt rörigt. Vi har byggjobbare  (superduktiga!) på plats mellan 07.00 och 18.00 och då bör vi inte vara hemma. Vi FÅR såklart, men då får vi sitta i ett inplastat rum och trycka (vi har dock tillgång till kök och dusch). Detta innebär rent krasst att jag får dåligt med återhämtning hemma, och jag är rätt beroende av mycket vila (och sömn!). Dessutom har jag inte kunnat packa upp mina kläder, så jag har två-tre ombyten som jag försöker hålla rena. Jag ser ut som SUNK rent ut sagt!

NÅVÄL, DET KOMMER BLI BRA om ett par veckor (hoppas jag!). Dessutom har jag ju den där intervjun på tisdag, för den där tjänsten med relativt hög lön. Så jag har tänkt såhär: Vi gör ett litet experiment! Jag ser till att förbereda mig så mycket jag kan. Jag läser på, förbereder intervjun på bästa sätt. Tänker positiva tankar. På intervjudagen så kommer jag anstränga mig för att se bra ut, fixa håret och sminka mig till och med (vilket jag ser fram emot!). Sen kan väl ni andra hjälpa mig? Om alla ni där ute tänker positiva tankar och skickar bra energi till mig så får jag lite extra "boost" tänker jag. Visst hjälper mi mig? På tisdag, vid 11.30-12.00?

I HELGEN ÄR DET alla hjärtans dag. Det betyder inget särskilt för mig, inget jag firar. Men däremot skickade jag lite blommor till en bekant i dag. Vi är inte särskilt nära vänner, men jag gillar henne och vet att hon haft det tufft en period. Har länge tänkt att jag skulle göra detta, men så har det inte blivit av. Men idag får hon blommor, och jag hoppas hon blir glad. Men det blir man väl alltid av blommor? Jag kan väl inte bli ansedd som en stalker?

HOPPAS NI FÅR EN TOPPENHELG!
Kärlek till er alla :-)

Ni får hålla till godo med en digital blombukett :-)

Pengar vs tid

JAG LÄSTE EN INTERVJU med en programledare från SVT häromdagen. Hon hade just fyllt 60 år och fick frågan om hon var sugen på att sluta jobba. Hennes svar blev, citerat: 

 "Ja, det hade ju varit skönt. Kanske om jag fått jobb hos någon av de stora reklamkanalerna, då hade jag kunnat spara lite pengar genom åren. Men jag har arbetat hos SVT sedan jag var 24 år. Då har man inte direkt en mille på banken, ha ha!"

JAG SLÅR SÅKLART IN ÖPPNA dörrar när jag säger att jodå, det kan man mycket väl ha. Det borde inte ens varit svårt att spara ihop en miljon mellan 24-60 år, med heltidslön. (Ja, nu vet jag ju inte om personen i fråga har jobbat mindre under någon period eller så, men egentligen spelar det ingen roll. Det hade nog gått ändå.)

VI GÖR ETT RÄKNEEXEMPEL: Enligt SCB var genomsnittslönen 1984, i branschen hon jobbar i, 8.400:-/månad. Idag är den 33.500:-/månad. Om man spar 10% av den lönen, och inte ens räknar att man får någon löneökning utan bara litar på ca 7% i avkastning per år...Ja, då har man om 36 år (lika många år som den intervjuade programledaren har haft fast anställning med troligen betydligt bättre lön än snittet på senare år, SVT till trots):

6 492 558 :-

LÄGG SEDAN TILL MÖJLIGHETERNA till extra insättningar, löneförhöjningar, möjliga utdelningar och ja, resultatet är givet. Tanten kan sluta gnälla typ.

DETTA FICK MIG ATT TÄNKA PÅ det här med pengar vs tid. Jag fick nämligen inte bara ett, utan två, samtal häromdagen, från olika rekryterare. Det ena jobbet jag möjligen var aktuell för var inte alls aktuellt för mig, så det var enkelt att bara säga "tack, men nej tack" just till den positionen. Det andra jobbet däremot, var möjligen mer intressant. Inte så att jag jublade över tanken, men tillräckligt intressant för att jag skulle acceptera en intervju hos företaget i fråga.

DET SOM VAR INTRESSANT, egentligen, var lönen. Det så kallade "lönespannet" för den tilltänkta tjänsten var högre än vad jag någonsin tjänat, och då har jag ändå haft ganska hög lön på vissa tidigare tjänster. Hjärnan gick igång ordentligt och började räkna på nya FIRE-kalkyler, och resultatet är såklart att resan mot FI skulle gå betydligt snabbare!

SAMTIDIGT, PÅ JOBBET IDAG mådde jag så himla bra! Vi hade så roligt allesammans, och energin var så fin. Det är ju också värt något, eller hur!? Rätt mycket dessutom. Sedan, att jag har möjlighet att arbeta deltid, är också lyxigt. Men sen då....svindålig lön och ingen tjänstepension. Inte så stora möjligheter till sparande helt enkelt.

NU HAR JAG JU INTE BLIVIT ERBJUDEN någon välbetald tjänst ännu. Inte ens varit på intervju, så det här är ju långskott såklart. Men funderar gör jag ändå. 

FÖR VAD ÄR VÄRT MEST?
Hur ska man veta?

Inga pengar, men dessa hundpromenader varje eftermiddag?

Eller pengar, hög sparkvot och snart i FI-målet?

Bildbonanza

DET BLEV SÅKLART MAGISKT här på fredagen, och det härliga vädret har fortsatt idag. Jag försöker gå riktigt ordentligt med hunden ett par gånger mellan 10-16 då solen är uppe och gör minusgraderna något mildare. Jag är vanligtvis ingen fotograferande människa, jag vill uppleva saker i nuet och inte bakom en kameralins, men den här gången kunde jag inte låta bli. Bjuder därför på lite bilder från mitt eget winter wonderland:

Godmorgon!

"Matte, kommer du snart eller!?"

Vacker detaljbild vid stugan

Vår utsikt från köksfönstret

Äventyr på landsvägen

Ser ni mannen i snö? Som vilar handen på staketet?

Min snöälskande prinsessa!

SÄMRE KAN MAN HA DET! 
Bara hästen som fattas...

Snö på landet

EFTERSOM DET KNAPPT GÅR att vara hemma på grund av slipdamm och byggplast så fick jag nog och tog med mig hunden till landet. Det ska sägas att:

• Jag är mörkrädd och inte gillar att vara på landet ensam
• Ingen har varit här sedan nyår och redan innan jag åkte insåg jag att snön skulle kunna bli ett problem
• Det är svårt att värma upp huset även i vanliga fall, och jag var beredd på att frysa nu med ca -10 grader utomhus

MIN FARHÅGA OM SNÖ OCH KYLA besannades ganska snabbt när jag insåg att jag inte skulle kunna köra in bilen på gården eftersom stora snövallar blockerade grinden. Jag fick snällt parkera ett par hundra meter bort och släpa in min extremt snabbt hoprafsade packning i två plastpåsar (inköpta i vredesmod á 6,90 stycket. Plastkatt at its best!)

SEDAN KÄNDE JAG MIG SOM EN RIKTIG VIKING! Jag släpade fram snöskyffel och började skotta mig fram till vedbon för att fylla korgen till bredden och få igång brasan. Sedan var det dags att sätta på vattnet, men där tog det stopp! Låset hade frusit till källaren, och kommer man inte in där så blir det inget vatten (och såklart ingen toalett), ingen värme och ingen mat (eftersom kyl/frys finns där).

SKULLE JAG GE UPP OCH ÅKA HEM? Nähä ni, inte jag inte! Så medan mörkret föll letade jag fram tändstickor och eldade låset under ett antal minuter, och vips så hade jag löst problemet! På med värme och vatten och fram med sopkvast. 

MED SOPKVAST OCH SKYFFEL slog jag sedan sönder plogvallarna vid grinden, hoppade in i kombin, hittade knappen för "off-road-driving", gasade och hoppades på det bästa. Bilen ställde upp, och med rejäl fart så tog vi oss in. Men allvarligt, när hade vi såhär mycket snö i Stockholm (och 10 mil omkring) senast? Det är ju helt galet mycket! 

SÅ NU SITTER JAG HÄR, ensam (med vovve), och utan grannar på flera kilometers håll. Det är vackert vill jag lova! Rädd är jag inte, men fryser gör jag en smula. Trots brasa!

DET ÄR VÄL LITE SÅ HÄR ETT FIRE-LIV ska se ut framöver tänker jag. Frihet att åka hemifrån när man vill. Sitta på landet och läsa bok framför brasan. Promenera med vovven. 

KANSKE ÅKA LÄNGDSKIDOR?
Ja, det ska jag göra imorgon!

Framme!

Inomhus och försöker bli varm...