Ekonomiska mål

måndag 25 september 2023

Mitt hundcenter och jag

JAG HAR FÅTT FLERA mail, kommentarer och små pikar om att det är tyst här. Det kommer det nog fortsätta vara, för det kommer bli en extremt intensiv period för mig under hösten. Det är liksom nu allting kommer hända på en gång. Åtminstone tror jag att det kommer bli så. Men självklart ger jag er en uppdatering om ni vill, det är ju gulligt att ni vill veta liksom <3.

HITTILLS DOCK, har min tid mest gått åt till att....vänta. Vänta, vänta och vänta. Sedan vänta lite till, just när man trodde att väntan skulle vara över. För om ni kunde ana hur det är att sitta emellan två stora bjässar som sysslar med myndighetsutövning så skulle ni nog hellre hoppa i Fyrisån som min mamma sa när jag var liten. (För er som inte känner till Uppsala är Fyrisån en hyfsat stor å som rinner genom stora delar av staden).

UNDER APRIL, MAJ, OCH DELAR AV JUNI hängde jag tillsammans med min lilla hundfamilj på landet. Det var en mysig tid, och fastän jag var ensam en hel del så tyckte jag inte det blev långtråkigt. Ju större valparna blev, desto mer stimulans krävde de också förstås. Sömnen var minst sagt bristfällig med uppstigning kring 04.00, men å andra sidan; jag kunde njuta av soluppgången :-). De små krakarna låg (och ligger) mig förstås varmt om hjärtat, och jag hade faktiskt inget alls emot att bädda rent flera gånger om dagen, mata dem med smakportioner, bära ut och in dem och på allehanda vis behaga deras ljuva väsen. För ljuva var de, se bara här nedan:




NÄR VALPARNA SEDAN flyttat till sina nya hem grät jag allt en skvätt, men innan dess njöt jag av tystnaden med en flaska champagne, det ska villigt erkännas :-). Nu är det också så bra att en av valparna bor hos en granne till oss, och den andra bor med sin pappa. Så jag har full koll och obegränsade gosrättigheter!

SEDAN TOG SOMMAREN VID, och jag som naivt trott att vi skulle få bygglov i lokalen där jag ska starta hundcenter fick förstås rätta in mig i kommuntakten och förstå att den var SEMESTERTIDER, och att ingenting skulle hända i mitt ärende förrän slutet av augusti. Så jag väntade och försökte njuta av sommaren. Det gick okej, men tålamod ÄR inte min bästa sida, ok!?

NÄR DET SÅ BLEV dags för kommunen att starta upp kvarnstenen igen blev jag varse att min lokal är särskilt utmärkt som kulturminne i detaljplanen. Japp, ni kan nästan själva räkna ut att det ställde till saker och ting va? Nu behövdes det avfallsutredningar, parkeringsutredningar och sist men inte minst en antikvarisk konsekvensanalys. Om ni undrar vad det är så är ni i er fulla rätt, men kort sagt så ska en antikvarie se över varenda detalj i lokalen och omkringliggande områden för att säkerställa att inga hundar kan sabba kulturvärdena i marken, hur hundarna nu skulle lyckas med det.

NÅVÄL, DEN ANTIKVARIE som utförde analysen var förvisso noggrann i sitt arbete, men besatt också den numera allt mer ovanliga förmågan att tänka med sunt förnuft. Med andra ord "godkände" hon platsen för hundcenter, även om det tog tre veckor för handläggaren att läsa analysen. Trodde ni det var sista steget i processen?

NEJ, TÄNK IGEN! Nu ville handläggaren skicka ut ett GRANNHÖRANDE till alla "intilliggande fastigheter", så att ingen skulle ha synpunkter på hundcentret. Det skulle ju kunna vara en rimlig åtgärd om det inte vore så att närmaste grannfastighet som bebos av människor ligger över 500 meter bort, bakom en skogsridå. Så INGEN granne kan varken se eller höra (jo kanske höra om vinden ligger åt rätt håll) lokalen ändå...och jag måste nog få skriva *suck* här.

Flygfoto över min lokal. Vägen som skymtas i nedre vänstra hörnet går till ett företag som ägs av samma fastighetsägare som jag hyr av. Nere till höger syns taket på en padelhall, nu inte i bruk. Till höger ser ni den väg som går upp till några hyresfastigheter, men de har garage mot vägen innan bostadshusen kommer bortom dem. Deras balkonger vetter dessutom inte ens åt "mitt" håll...

TIDEN FÖR GRANNHÖRAN pågår även denna vecka, men inga synpunkter eller klagomål har ännu kommit in, så nu har fastighetsägaren åtminstone gått med på att påbörja en del nödvändiga renoveringar i lokalen. Sedan bör vi få startbesked nästa vecka, men vem vet?

ÄVEN LÄNSSTYRELSEN ska säga sitt. Efter nio månaders väntan (som, tro det eller ej, är deras normala handläggningstid) ska de besöka mig i lokalen och godkänna saker som ventilation, storlek, brandskydd etc. De har ännu inte bokat någon tid med mig, trots att det snart gått nio månader sedan jag ansökte om tillstånd. Just nu gör det kanske inget heller, eftersom lokalen inte är färdig. Men jag hoppas verkligen att den biten inte drar ut på tiden den också!

SÅ ALLTSÅ: VÄNTAN HAR VARIT MITT 2023 TILLS NU. Men jag börjar se ljuset i tunneln, och jag kommer alldeles snart ha jobb så jag drunknar i det! För att nämna några saker: Rensa sly, säkra hundrastgårdar, beställa hundkojor, hämta hundkojor, annonsera, göra reklam, prata med kunder, anställa personal, fixa inredningen, köpa förbrukningsmaterial, skicka fakturor, grusa gångar, vara byggprojektledare och lite annat som hör till när man ska starta hundcenter...Men det ska bli MYCKET roligare än att driva runt hemma som jag gjort nu! Även fast jag varit "dagmatte" och hållit hundkurser hos Folkuniversitetet under tiden, för att få in några slantar i bolaget. Har även gjort en hemsida. Något tafflig, men ändå - den innehåller korrekt information i alla fall :-).

FIRE, VAD ÄR DET? Jag har egentligen inte haft inkomst sedan februari. Valparna var ju bara två och blev en förlustaffär (men det gör inget, skaffade dem inte för att tjäna pengar). Jag har klarat mig hyfsat eftersom jag strypt allt sparande och bor billigt (har tack och lov inga bostadslån), men visst börjar det bli stressigt i ekonomin nu. Jag har sålt lite fonder för att starta upp verksamheten också, men det känns okej. Pengarna ska ju användas för något man verkligen vill göra, och jag VILL verkligen göra det här!

JA, DET VAR VÄL EN UPPDATERING? Väntan, tristess (nästan så jag bitvis varit deprimerad, usch), hopp, förtvivlan och nu lite ljus i tunneln.

MEN, JAG KAN JU BARA SÄGA EN SAK..
Jag kommer öppna världens bästa och mysigaste hundcenter!


Gårdagen: Fundera på hundrastgårdens utforming och ta sats inför gräsröjning...

Ibland blir man ödmjukt tacksam och lycklig!

JAG TROR MAN kan kalla den här bloggen nedlagd. Stängd för gott. Over and out liksom. Jag trodde också att alla tidigare läsare uppfattade d...