Amorteringstänk

 OKEJ, "AMORTERINGTÄNK" blev rubriken, men det kunde ha blivit något annat också. För jag har jag varit borta från bloggen en tid och det har hänt massor. Jag har varit på semester, blivit av med det jobb jag aldrig hann påbörja och dessutom sitter jag med ett amorteringsdilemma.

JAG KOMMER BARA fatta mig kort kring allt ovan. Jag mår som vanligt inte speciellt den här årstiden när vädret är grått och mörkret kommer tidigt. Jag hinner knappt ut med hunden i dagsljus känns det som (jo, en gång, men det räcker inte), och jag är stressad (lite i onödan) och ganska deprimerad. Har ingen ork, ställer in sociala tillställningar och vill mest sova bort tiden. Trist, javisst. Men jag är van, och det är min omgivning också.

SEMESTER HAR JAG dock haft, och det var faktiskt helt underbart! Vi har sett stora delar av sydvästra USA och kört nästan 200 mil på drygt 2 veckor. Vi har sett storstäder såsom Los Angeles och San Francisco, solat och badat på Venice beach, vandrat i snö och kyla i Yosemite nationalpark och besökt vingårdar i Napa Valley. Som vanligt är jag så splittrad till landet! Det är så MYCKET av allt! Vackra vyer, vidder, trafik, människor, natur.  Lika fantastiska som vissa delar är (ett eget vattenreningssystem där vi bodde utanför Yosemite, den storslagna naturen med mera) lika hemska tycker jag andra bitar är (engångsplasten, biltrafiken, den vidiga snabbmaten på turistställen). Jag kommer nog aldrig bli klok på det där. Det känns som USA har så mycket resurser gällande vissa frågor, och i andra så verkar de bara vara...dumma i huvudet? Fast visst, det gäller såklart flera länder, säkert de flesta. Men allt blir STÖRRE och MER i staterna..STÖRRE än vi trodde blev också utgifterna. Det är helt galen valutakurs så våra konton blev mer eller mindre begravda av alla utlägg. Dessutom märker man tydligt av inflationen också. En ordinär frukost kunde med den där jäkla dricksen kosta 6-700:-. Ja, sen skulle vi ha lunch och middag också, så ni får själva gissa hur mycket vi spenderat på denna resa. Tack och lov för elbil (Tesla), ladda gratis funkade bra på de flesta hotell medan bensinen är relativt dyr.

DET JOBB JAG skrev om i förra inlägget blev inget jobb. Efter ett stormöte med ett gäng höga chefer som ursäktade och beklagade sig så drogs tjänsten tillbaka. Jag tycker såklart det hela är uselt skött, vilket jag varit väldigt ärlig om. Fast egentligen spelar det ingen större roll, jag har inget problem med min nuvarande tjänst. Om några månader ska jag också vara tjänstledig ett par månader, så jag har ändå saker att se fram emot.

DET JAG JUST NU FUNDERAR mest på är huruvida jag ska göra en extra, lite större, amortering på min dotters lägenhet. Om jag gör det kan vi även halvera amorteringen. Dock blir jag nästan av med all min buffert som jag nu har utanför börsen. Vet inte om jag gör något dumt, men rent mentalt känns det rätt, jag gillar inte att ha lån. Självklart kan man ju resonera som så att det är bättre att behålla lånet och amorteringen som den är och engångsinvestera nuvarande sparbuffert på börsen för att på sikt ha maximerat avkastningen. Men där säger magkänslan nej, även om det skulle kunna vara det mest ekonomiskt fördelaktiga.

JAG TROR JAG slänger in ca 150.000 extra på lånet och minskar månadsutgiften (inklusive amortering då som egentligen inte är en skuld utan avbetalning) från ca 5.500:- till ca 4.100:-. Sedan ökar jag månadssparandet till Avanza och börjar lägga undan några tusenlappar till sparbudgeten utanför börsen direkt efter nyår. Det jag möjligen kan behöva dessa pengar till är just mina veckor av tjänstledighet då jag kommer sakna inkomst av lön. Men jag tror att jag kommer hinna spara ihop så jag klarar mig ändå, om jag är lite försiktig med pengarna, vilket jag verkligen känner är nödvändigt efter den kostsamma resan.

DET VAR DET ENDA jag tänkte skriva idag.
Detaljer får vi ta senare ;)

Venice beach: Sol och bad, solnedgångar, palmer och delfiner...allt fattas mig <3

Arbetsplatspsykologi

JAG ÄR OERHÖRT INTRESSERAD av arbetsplatspsykologi och gruppdynamik. Det är fascinerande att utröna mönster, ofta samma mönster gång på gång såklart. Det kan ju inte bara jag som ser dessa? Så det mest intressanta är då: Varför gör företag samma misstag gång på gång?

NÄR JAG BÖRJADE min tjänst på nuvarande företag, för 18 månader sedan, så var det en form av "start up"-verksamhet, dock under samma paraply som ett av Sveriges största företag. Det var ett väldigt nytt sätt att arbeta på, ett nytt "tänk" som skulle omsättas i verksamhetsmässiga resultat. Många (nästan alla) var nyanställda, och anställningstakten var otroligt hög! I mitt team var vi då fem personer (fördelade mellan Stockholm och Göteborg), och jag satt nära min chef i Stockholm. Vi jobbade "tight" ihop och blev nästan som kompisar.

MEN SOM SAGT, allt fler personer anställdes till vårt team, och åtta månader efter jag anställts så var vi tio personer i teamet. Dessutom anställdes det ju även i andra team, det började bli svårt att veta vilka som hörde till vilken grupp och vem som var chef över vem. Det var nu jag förstod att något skulle hända, och som ett brev på posten kom det: Omorganisation!

DET BLEV EN NYTT ORGANISATIONSSCHEMA, lite nya namn, en del chefer blev högre chefer. Jag drabbades inte nämnvärt och vårt team förblev intakt. Men självklart hade min chef inte lika mycket tid längre, hon skulle ju sköta personaladministrationen för nio anställda samt ha så kallade 1:1-möten med alla. Så lönesamtal, veckomöten samt då och då agera lite psykolog åt en ledsen medarbetare. Det senare gjorde hon, och gör, med bravur, hon är en varm och empatisk människa. Däremot hängde hon inte med i vilka arbetsuppgifter som hamnade på hennes medarbetare alla gånger.

I SAMBAND MED ATT VI ÖKADE i antal antar jag att även min chef behövde någon eller några att bolla allehanda frågor med. Kanske ville hon också ha möjlighet att gnälla av sig lite ibland, och det kunde hon såklart inte göra till sina medarbetare/undersåtar. Så min chef blev kompis med två andra chefer, i samma ålder och med samma ansvar. Dessutom har de barn i samma ålder, så jag förstår absolut att de alla hade och har nytta av varandra. Inget konstigt alls!

MEN NU BÖRJAR MIN andra observation: Grupperingar skapas! Plötsligt är man för många för att alla ska hålla ihop på lunchen. Man kan inte fråga alla om man ska ta en fika i köket, det skulle bli löjligt. Så man håller ihop med de närmast sörjande. Chefer med andra chefer oftast. Inte för att de vill vara elaka mot andra, utanför att de vill kunna prata "utan ansvar". Detsamma gäller medarbetarna, de vill kunna prata högt och lågt om allt och inget utan att chefen lyssnar med vänsterörat. Som sagt, inget konstigt, men gruppdynamiken är härmed förändrad och det lilla "mysiga" företaget där alla hjälptes åt har förvandlats till ett medelstort företag där saker och ting ska ske enligt processkartor och organisationsflöden.

MEN SÅ LÄNGE FÖRETAGET går bra fortsätter man anställa. I vårt fall skulle ville man anställa 700 personer (gärna tech-folk, men så många har vi inte i Sverige. Inte som söker jobb alltså.) Då måste man också se över sina kontorsplatser (no more covid), och varför inte försöka locka till sig personal genom att bygga "världens coolaste" kontor mitt i Stockholm City? Jag vet inte såklart, men det måste röra sig om hutlösa summor ("investeringar" då,  enligt företaget).

HMM, VAD HÄNDER NU? Ska FED höja räntan? Har vi fortfarande problem att få tag i delar till de produkter vi säljer? Hmm, räntan upp igen? Pratas det om lågkonjunktur?

MIN FÖRSTA KÄNSLA AV att något inte stod rätt till var precis efter att jag erbjudits min nya tjänst. Trots att alla var införstådda att jag skulle byta position så blev det aldrig klarlagt NÄR det skulle ske. Möten ställdes in, jag fick vaga svar när jag frågade och energin kring hela frågan kändes bara väldigt märklig. Och mycket riktigt, jag fick rätt i min känsla även denna gång!

IDAG KOM NÅGON VAG INFORMATION:

"During this week you will receive information about something called CORE initiative, Cost Optimisation and Resource Efficiency - a company-wide approach to use our existing resources even more efficiently. Our third-quarter results presentation clearly demonstrated that these are challenging times. The headwinds we spoke about in the second quarter have increased for us and the wider economy, and look set to stay for quite some time."

DET STOD MYCKET MER ÄN så också, bland annat att världens coolaste kontor kanske inte skulle vara världens coolast trots allt, mer ett gäng IKEA-skrivbord på ungefär halva ytan mot som var utlovat. Troligen blir det heller ingen flådig frukost, pingisbord eller handmalt kaffe - men det kunde inte bekomma mig mindre!

MINA KOLLEGOR ÄR OROLIGA över att förlora jobbet. Tydligen är det bara jag som tänker "hoppas de behöver köpa ut någon eller några personer nu! Snälla, ge mig en årslön så går jag frivilligt på dagen....:-)"

FÖR INTE VET JAG OM det är mina pengar eller min ålder. Men orolig är jag inte! Jag är bara väldigt väldigt förvånad över att ingen kunde se detta komma redan för ett år sedan. Det gjorde nämligen jag?

MAN SLUTAR ALDRIG ATT FÖRVÅNAS!
Inte jag i alla fall.

Det var just det som var frågan...

Ps: För den som undrar är jag fortfarande lovad att påbörja min nya tjänst. Frågan är ju bara när, eftersom det är oklart vem som ska betala för mitt huvud i den nya rollen...