Handlingskraft eller "skryt del II"

NÄR DET HÄNDER JOBBIGA saker i livet så har alla människor olika sätt att förhålla sig till det jobbiga och agerar också på olika sätt. Det kan vara försvarsmekanismer som triggas igång av olika slag. Min sambo till exempel, har en förmåga som att låtsas som absolut ingenting. Säkert en form av förnekelse. Han blir liksom fokuserad på vad vi ska handla, äta till middag och vilket väder det är.

JAG DÄREMOT, hamnar i någon form av adrenalinrus och blir extremt handlingskraftig. Ja, ni vet som när jag skrev om hur vi blev "lurade" på restaurangen där priset på en svindyr varmrätt inte framgick? Då blir jag sådan som ringer jurister, googlar lagtext och ringer runt. Även fast jag i vanliga fall tycker sådant är lite jobbigt och "pinsamt".

NU HAR DET HÄNT ETT PAR grejer av jobbig karaktär, och kanske återkommer jag till detaljerna. Men, precis som vanligt har jag åstadkommit sjukt mycket! Pratat med folk, instanser och myndigheter. Tagit reda på rättigheter, vad som gäller. Börjat planera framtidsgrejer. Ja, svårt att förklara utan att gå in på detaljer såklart, men alltså: Jag har jobbat!

DET LUSTIGA MED DETTA är att i denna bubbla av beslutsamhet går mycket annat som jag vanligtvis funderar över av bara farten! Som hundtävlingen till exempel. I sammanhanget av allt annat runt omkring mig kändes den ganska futtig, och resultatet var egentligen ganska oviktigt. Men då minsann, med den känslan i kroppen: Vi går in och LEVERERAR! Så, troligen kände hunden på sig min nya sinnesstämning och agerade därefter.

NU TILL DET MEST MÄRKLIGA! Jag har som ni vet inte kunnat springa på flera år, på grund av smärtor i rygg och ben. Jag försökte följa ett löpprogram för nybörjare i april, men jag gav upp. Det var helt enkelt för tufft. Jag hade ändå anmält mig till "Vårruset", ett mycket välarrangerat 5 km-lopp som jag sprungit många gånger tidigare. Den här gången tänkte jag dock inte springa, utan typ "power-walka".

SAGT OCH GJORT, vädret var underbart och loppet går i området "stora skuggan" i Stockholm som är gudomligt vackert! Har gått där med hunden många gånger (och tänker alltid på "the dividend story", vars blogginnehavare brukar springa där :-)). Startskottet gick och jag joggade i väg i makligt tempo. Jag tänkte att jag skulle försöka klara en km, och när den första kilometermarkeringen väl kom blev jag nästan tårögd av att ha fixat det! Men nu mina vänner, var det som att hela kroppen bara "ok, detta är bara ett töntigt lopp, klart som fan att du klarar att springa hela. Bit ihop människa!". Och jag fortsatte springa! Tänkte att ja, om jag ramlar ihop här så finns det väl läkare i närheten, och då kanske jag äntligen får hjälp med all skit i kroppen, så win-win. Och jag sprang. Och sprang. Och sprang. 1 km blev 2... blev 3... blev 4....och PANG så var jag i mål, utan att ha saktat av en enda gång!

MÅDDE JAG BRA? Nej, det gjorde svinont i bröstryggen hela tiden. Men so what? Tydligen gick det att springa ändå, och det finns värre saker att gnälla om. Jag GJORDE det och jag KLARADE det. Mental styrka, handlingskraft, "flow" eller kalla det vad du vill.

JAG ÄR NÖJD! Årets medalj betyder mer än någon medalj innan, trots att tiden inte var i närheten av vad jag sprungit på tidigare. Och aldrig har väl bananen och drickan efteråt smakat så gott!

SÅ, DAGENS PÅMINNELSE:
Du klarar mer än du tror!

Rekommenderas varmt för er tjejer som inte provat!

Skryt

IDAG SKULLE JAG VILJA skryta en smula. För i söndags var jag och hunden på tävling! Vi startade i två klasser, och vi var så himla bra! Den första klassen var lite sämre, fick några avdrag för "nos" (om hunden tappar fokus på dig som förare och nosar på marken), men vi klarade oss över gränsen för kvalificerat resultat och kammade hem 73 poäng. I klassen efter kände jag mig som värsta proffset och fick hela 85 poäng! Dessutom väldigt fin kritik från domaren som tyckte jag hade en mycket följsam hund och att jag var duktig på att visa henne vad vi skulle göra. Jag är så himla GLAD! Nu krävs bara ett till godkänt resultat för att få vårt första diplom i rallylydnad :-).

FÖR ATT FORTSÄTTA på temat hund så fick jag också veta att mitt förstahandsval gällande kennelnamn inte blev godkänt. Tydligen var det för lika någon annans namn, så jag blev erbjuden mitt andrahandsval. Tyvärr är det namnet inte alls lika bra, det liksom hakar upp sig i munnen. Å andra sidan vet jag inte om det gör något...Jag kan bara säga att det är förbenat svårt att få kennelnamn godkända! Det är inte bara i Sverige som två kennlar inte får heta samma sak, utan i hela Europa! Därmed går engelska namn bort typ direkt. Sedan är det jättesvårt att hitta bra svenska namn som ingen redan har också.

NYHET PÅ EKONOMISKA fronten är väl möjligen att Investor inför återköpsprogram! Det gäller max 800.000 aktier som ska köpas tillbaka innan 15 juni 2022. Jag gillar både Investor och återköpsprogram, så den nyheten landade fint :-).

DET VAR FAKTISKT inte mycket annat jag hade att komma med idag. Börsen suger i övrigt, har inte köpt något senaste veckan. Semestern hägrar och jag längtar! Sköna maj är tråkigt nog snart över, och som alltid undrar jag var den tog vägen?

TA VARA PÅ TIDEN!
Den kommer inte tillbaka...

Bästa tiden på året om ni frågar mig!

Att bidraga till ökad insikt om den sparade penningens betydelse

I SVITERNA EFTER MIN fars bortgång så hamnade jag helt naturligt i göromålet att städa ur en lägenhet med tillhörande nostalgiska minnen. Vissa saker finner man mer betydelsefulla än andra, och eftersom det mesta bohaget i form av porslin och glas redan var bortstädat sedan länge så fick den typen av prylar mindre uppmärksamhet i genomgången av det som ytterligare ett livsöde lämnat efter sig.

DÄREMOT FANN JAG en hel del spännande papper och dokument av typen "betyg efter avslutad anställning" och även en del anställningspapper från 1950-talet och framåt. Genomgående kan förstås att min far var en hårt arbetande man som omskrivits i uteslutande positiva ordalag. Det var ordning och reda, gott uppförande, hedersam inställning, sunt förnuft och mer därtill. Och det tror jag sannerligen stämde! För innan eldvattnet tilläts uppta för stor del av hans vakna tid så vill jag minnas att det var just så som min far ville uppfattas: Som en hårt arbetande person, en aktad affärsman som inte var rädd för att ta i och kämpa för sina mål. Målen var även de av nobel art, han ville kunna försörja sin familj ordentligt och bygga sitt eget hus. Det gjorde han också, och rent ekonomiskt har varken jag eller mina syskon haft anledning att klaga över vår uppväxttid.

DET JAG DOCK FASTNADE allra mest vid, var ett gåvobrev från Upsala Sparbank. Det verkar av vad jag kan läsa mig till vara så att år 1939, då detta gåvobrev utfärdades, skänkte denna sparbank en gåva till ett antal nyfödda barn, slumpmässigt utvalda. Min far tillhörde alltså en av de lyckligt utvalda att få hela fem kronor insatta på en sparbanksbok. Ni ser själva på bilden nedan hur välbevarat brevet är, och kanske ser ni också texten. I mina ögon helt bedårande, om nu texter kan kopplas samman med det adjektivet.

FÖR DEN SOM INTE KAN SE texten så står det på framsidan: 

"Upsala Sparbank överlämnar härmed som gåva en sparbanksbok med ett insatt grundbelopp av fem kronor. Det är sparbankens förhoppning att härigenom kunna giva upphov till insättning av sparslantar till framtida gagn och att bidraga till ökad insikt om den sparade penningens betydelse". Hur fint?

DET BLIR ÄNNU BÄTTRE när man vecklar ut bladet i sin helhet och fortsätter läsa Sparbankens penningpolitiska åsikter anno 1939: 

"I nästan varje människas liv komma tillfällen då behovet av kapital göra sig särskilt kännbart. Den ena vill efter slutad skolgång genom ytterligare utbildning förkovra sina kunskaper och speciella anlag, den andra önskar efter tilländalupen lärotid skaffa eget lantbruk eller starta egen rörelse.

Det måste ligga varje far och mor varmt om hjärtat att hjälpa sitt barn i dylika strävanden. Bästa hjälpen är att från början lära barnet flit, ordning och sparsamhet. De torde betänka att de göra barnet en större tjänst om de låta det genom egen sparsamhet bidraga till sina önskningars självförverkligande, då penningen får ett annat värde för den som själv sparat den.

Lär Edert barn att ingen slant är för liten att anförtros år sparbössan. De ören, som sparas i barnaåren, växa med tiden till kronor genom ränta på ränta"

RÄNTA PÅ RÄNTA VA? Redan 1939 alltså. Det är samma tankesätt, samma grundidé som idag. Bara bättre formulerat, med en vädjan i all välmening också till mor och far. Det där lilla pappret gav mig ett leende på läpparna och en nostalgisk glans i sinnet. För inte bara är det vackert, det beskriver faktiskt också min fars hela grundtanke och väsen. Jobba hårt. Spara. Investera.

JAG TAR TILL MIG ORDEN OCH FORTSÄTTER PÅ MIN SPARRESA.
Tack för det pappa! Vila i frid!