JAG HAR FÅTT FLERA mail, kommentarer och små pikar om att det är tyst här. Det kommer det nog fortsätta vara, för det kommer bli en extremt intensiv period för mig under hösten. Det är liksom nu allting kommer hända på en gång. Åtminstone tror jag att det kommer bli så. Men självklart ger jag er en uppdatering om ni vill, det är ju gulligt att ni vill veta liksom <3.
HITTILLS DOCK, har min tid mest gått åt till att....vänta. Vänta, vänta och vänta. Sedan vänta lite till, just när man trodde att väntan skulle vara över. För om ni kunde ana hur det är att sitta emellan två stora bjässar som sysslar med myndighetsutövning så skulle ni nog hellre hoppa i Fyrisån som min mamma sa när jag var liten. (För er som inte känner till Uppsala är Fyrisån en hyfsat stor å som rinner genom stora delar av staden).
UNDER APRIL, MAJ, OCH DELAR AV JUNI hängde jag tillsammans med min lilla hundfamilj på landet. Det var en mysig tid, och fastän jag var ensam en hel del så tyckte jag inte det blev långtråkigt. Ju större valparna blev, desto mer stimulans krävde de också förstås. Sömnen var minst sagt bristfällig med uppstigning kring 04.00, men å andra sidan; jag kunde njuta av soluppgången :-). De små krakarna låg (och ligger) mig förstås varmt om hjärtat, och jag hade faktiskt inget alls emot att bädda rent flera gånger om dagen, mata dem med smakportioner, bära ut och in dem och på allehanda vis behaga deras ljuva väsen. För ljuva var de, se bara här nedan:
NÄR VALPARNA SEDAN flyttat till sina nya hem grät jag allt en skvätt, men innan dess njöt jag av tystnaden med en flaska champagne, det ska villigt erkännas :-). Nu är det också så bra att en av valparna bor hos en granne till oss, och den andra bor med sin pappa. Så jag har full koll och obegränsade gosrättigheter!
SEDAN TOG SOMMAREN VID, och jag som naivt trott att vi skulle få bygglov i lokalen där jag ska starta hundcenter fick förstås rätta in mig i kommuntakten och förstå att den var SEMESTERTIDER, och att ingenting skulle hända i mitt ärende förrän slutet av augusti. Så jag väntade och försökte njuta av sommaren. Det gick okej, men tålamod ÄR inte min bästa sida, ok!?
NÄR DET SÅ BLEV dags för kommunen att starta upp kvarnstenen igen blev jag varse att min lokal är särskilt utmärkt som kulturminne i detaljplanen. Japp, ni kan nästan själva räkna ut att det ställde till saker och ting va? Nu behövdes det avfallsutredningar, parkeringsutredningar och sist men inte minst en antikvarisk konsekvensanalys. Om ni undrar vad det är så är ni i er fulla rätt, men kort sagt så ska en antikvarie se över varenda detalj i lokalen och omkringliggande områden för att säkerställa att inga hundar kan sabba kulturvärdena i marken, hur hundarna nu skulle lyckas med det.
NÅVÄL, DEN ANTIKVARIE som utförde analysen var förvisso noggrann i sitt arbete, men besatt också den numera allt mer ovanliga förmågan att tänka med sunt förnuft. Med andra ord "godkände" hon platsen för hundcenter, även om det tog tre veckor för handläggaren att läsa analysen. Trodde ni det var sista steget i processen?
NEJ, TÄNK IGEN! Nu ville handläggaren skicka ut ett GRANNHÖRANDE till alla "intilliggande fastigheter", så att ingen skulle ha synpunkter på hundcentret. Det skulle ju kunna vara en rimlig åtgärd om det inte vore så att närmaste grannfastighet som bebos av människor ligger över 500 meter bort, bakom en skogsridå. Så INGEN granne kan varken se eller höra (jo kanske höra om vinden ligger åt rätt håll) lokalen ändå...och jag måste nog få skriva *suck* här.
Flygfoto över min lokal. Vägen som skymtas i nedre vänstra hörnet går till ett företag som ägs av samma fastighetsägare som jag hyr av. Nere till höger syns taket på en padelhall, nu inte i bruk. Till höger ser ni den väg som går upp till några hyresfastigheter, men de har garage mot vägen innan bostadshusen kommer bortom dem. Deras balkonger vetter dessutom inte ens åt "mitt" håll...
TIDEN FÖR GRANNHÖRAN pågår även denna vecka, men inga synpunkter eller klagomål har ännu kommit in, så nu har fastighetsägaren åtminstone gått med på att påbörja en del nödvändiga renoveringar i lokalen. Sedan bör vi få startbesked nästa vecka, men vem vet?
ÄVEN LÄNSSTYRELSEN ska säga sitt. Efter nio månaders väntan (som, tro det eller ej, är deras normala handläggningstid) ska de besöka mig i lokalen och godkänna saker som ventilation, storlek, brandskydd etc. De har ännu inte bokat någon tid med mig, trots att det snart gått nio månader sedan jag ansökte om tillstånd. Just nu gör det kanske inget heller, eftersom lokalen inte är färdig. Men jag hoppas verkligen att den biten inte drar ut på tiden den också!
SÅ ALLTSÅ: VÄNTAN HAR VARIT MITT 2023 TILLS NU. Men jag börjar se ljuset i tunneln, och jag kommer alldeles snart ha jobb så jag drunknar i det! För att nämna några saker: Rensa sly, säkra hundrastgårdar, beställa hundkojor, hämta hundkojor, annonsera, göra reklam, prata med kunder, anställa personal, fixa inredningen, köpa förbrukningsmaterial, skicka fakturor, grusa gångar, vara byggprojektledare och lite annat som hör till när man ska starta hundcenter...Men det ska bli MYCKET roligare än att driva runt hemma som jag gjort nu! Även fast jag varit "dagmatte" och hållit hundkurser hos Folkuniversitetet under tiden, för att få in några slantar i bolaget. Har även gjort en hemsida. Något tafflig, men ändå - den innehåller korrekt information i alla fall :-).
FIRE, VAD ÄR DET? Jag har egentligen inte haft inkomst sedan februari. Valparna var ju bara två och blev en förlustaffär (men det gör inget, skaffade dem inte för att tjäna pengar). Jag har klarat mig hyfsat eftersom jag strypt allt sparande och bor billigt (har tack och lov inga bostadslån), men visst börjar det bli stressigt i ekonomin nu. Jag har sålt lite fonder för att starta upp verksamheten också, men det känns okej. Pengarna ska ju användas för något man verkligen vill göra, och jag VILL verkligen göra det här!
JA, DET VAR VÄL EN UPPDATERING? Väntan, tristess (nästan så jag bitvis varit deprimerad, usch), hopp, förtvivlan och nu lite ljus i tunneln.
MEN, JAG KAN JU BARA SÄGA EN SAK..
Jag kommer öppna världens bästa och mysigaste hundcenter!
så kul att få en uppdatering :) Lider med dig med alla dessa myndigheter. Jösses vilken tid allt tar.
SvaraRaderaJa, det är helt galet! Under all den tiden ska man alltså bara vänta och hoppas, vilket gör det svårt att ta ett annat jobb till exempel. Men nu snart hoppas jag det är över som sagt :-).
RaderaVad roligt att läsa hur du har det! Hoppas det börjar hända grejer nu så att du kommer igång på riktigt och lycka till med den riktiga uppstarten!
SvaraRaderaHärligt med pepp och jag håller också tummarna för att den verkliga uppstarten går bra!
RaderaJag lovar inte att jag inte kommer bli nyfiken igen om några månader men just nu är jag glad att få höra hur det går!
SvaraRaderaVisst är det jobbigt när man inte kan få tag på rätt person när man har ett ärende? Upptäckte själv nyligen att jag lagts i botten av en hög för att de "missförstått" mig. (Jag har kontrollerat vad jag skrev och det fanns inga rimliga möjligheter till missförstånd)
Men bra för dig med ex-paddelhallen där! Expansionsmöjligheter! Jag är lite osäker på vad hundcentret ska göra men några tusen kubikmeter lokal borde vara användbart.
Och vad pyttiga de ser ut!
Vi får se om jag kan skriva ett till inlägg om några månader :-).
RaderaJa, det är jobbigt att få tag i rätt person vid rätt tidpunkt, särskilt när det gäller myndigheter...Man hade trott att det hade utvecklats, men tyvärr verkar så inte vara fallet. Hoppas det ordnade sig för dig med "missförståndet"!
Hmm...om jag ska ha ytterligare en lokal så behöver Länsstyrelsen ytterligare 9 månader på sig för att godkänna. Mao så är jag nog nöjd med att komma igång med den lokal jag har ;).
Ha det fint!
Å andra sidan, om det tar 9 månader att föda en hund-paddelhall så är det dags att starta! Men seriöst, låter som att du kommer att ha fullt upp ett bra tag framöver ändå.
RaderaOch ja, mitt har löst sig efter att jag hittade ett bra telefonnummer och ringde det istället för att bara sitta och vänta.
Som en liten oas verkligen, ser underbart ut. Hur mycket hörs trafiken?
SvaraRaderaOch just det: VA? Har det redan nästan gått nio månader? Galet ju, fast jag antar att tiden inte gått lika fort för dig alla dagar! ;-)
Kram Fumlan
Ja, det är fint - men visst hörs trafiken från motorvägen. Det är ju på gott och ont, det goda är ju tillgängligheten och det onda är just trafikbruset.
SvaraRaderaNja...alla dagar har INTE gått lika fort. Helt korrekt uppfattar ;).
Kram!
Vilka fina vovvar! Kämpa! Det blir snart bättre och mer tid över! Kram
SvaraRaderaYes! Kommer bli toppen!
RaderaMen så trevligt att få läsa om vad du har sysslat med den senaste tiden. Så spännande med hundcentret. Jag är ju också en hundmänniska av rang och förstår din kärlek till valparna. Jamen man kan ju bli galen på handläggningstider hos myndigheter! Hur svårt kan det vara att få igenom beslut liksom?!
SvaraRaderaAll lycka till! Hoppas du kan få till något blogginlägg mellan varven så vi får låsa om hur det går och om hur du har det.
Varm kram,
Anneli
Ja, jag är verkligen inte en person med tålamod! Men nu händer det grejor varje dag, så snart är det bara köra på med jobb! Kommer bli MYCKET jobb, men förhoppningsvis kul! Ska försöka blogga igen om några veckor!
RaderaLycka till med ert nya boende också! Jag läser fortfarande :-)
Kram!
Men vilken deppig uppdatering (för mig alltså). Jag som trodde att din tystnad berodde på att du hade fullt upp som dagmatte och massor med trevliga hundar att umgås med istället för att uggla på nätet. Så har det bara varit en evig väntan... Hua. Jag hoppas verkligen att det börjar hända lite saker nu, så du kan komma igång.
SvaraRaderaMen valparna var iaf vansinnigt söta. <3
Ha ha, ja lite deppigt har det varit. Men nu har det tagit fart! Ett tillstånd är klart och renoveringen påbörjad! Härliga tider! Och idag passar jag den vita valpen också, fortfarande söt - men betydligt större! :-)
RaderaGod Jul till dig och alla fyrbeningar!
SvaraRadera