Ekonomiska mål

måndag 24 maj 2021

Halvdagar och frustration

PÅ MITT JOBB ÄR VI FRIA att jobba precis varifrån vi vill. Vi har två fina (läs supermoderna) kontor om vi vill ha kollegor och gratis kaffe, men ingen bryr sig ett jota om ifall du hellre sitter på landet eller hemma eller på ett fik mitt i stan. Det är verkligen skönt, för det är liksom inte bara något man säger, utan något som man verkligen menar. Dessutom, har du inga möten och vill gå till frisören klockan 14, ja gör det då! Du jobbar väl igen det en annan gång när det blir lite mer i agendan, what´s the big deal?

JAG GILLAR ATT JOBBA HEMMA, men inte alltid! Jag gillar att åka till kontoret, svepa in Stureplansluften på väg från tåget och snacka lite vid kaffeautomaten. Däremot ruttnar jag ur rätt fort om jag inte har fullt upp i kalendern, jag vill liksom inte bara sitta av tiden. Så nu har jag kommit på min ultimata lösning, som funkar de flesta av veckans dagar:

HALVDAGAR! Alltså inte så att jag loggar ut vid lunch, utan jag jobbar halva dagen på kontoret och halva dagen hemma. Med endast ca 20 minuters pendlingstid fungerar det konceptet utmärkt! Ofta jobbar jag på kontoret på förmiddagarna, då kommer jag upp ur sängen och in i duschen, och slipper se ut som ett mähä hela dagen. Jag får mitt goda kaffe på plats, och när mina morgontrötta kollegor kommer in (ibland) så ler jag stort och hälsar glatt godmorgon! Sedan lite snack, några möten och så...lunch? Äta tillsammans någon? Inte? Ok, då drar jag hem och käkar. Ciao!

SÅ ÅKER MAN HEM, byter finbrallorna mot mindre fina brallor som tål hundhår, kopplar upp sig i soffan och ler mot kameran för nästa Teams-möte. Sedan blir klockan 16.30, ja då är jag seg i kolan och väljer en långpromenad med hunden :-).

SEDAN ÄR DET ETT PAR GREJER jag stör mig på i min omgivning också. För den lilla detaljen korsar nog allas vår väg ibland, eller hur? Det gäller några personer som jag har i min bekantskapskrets. Den ena, vi kan kalla henne Anna, är den person jag övningskör med. Jag gillar henne, men vi är så totalt olika som personer, och vi kan väl säga att mitt tempo är betydligt högre än hennes...gällande det mesta. Så nu när hon ska ta körkort så anser ju jag att man måste satsa rätt hårt för att komma framåt. Bland annat ska hon ta ett antal körlektioner har hon sagt (och det behöver hon), men tiden bara går och hon kommer aldrig till skott! Problemet är att det stressar mig, trots att det inte är MIN grej, det är hennes resa och det är upp till henne att göra den på bästa sätt för henne. Men ändå! Hur lång tid kan det ta att googla bland körskolor och beställa en lektion, särskilt när man har flexibelt schema?

DESSUTOM SÄGER HON IBLAND att hon ska ta tag i det när "hon har pengar". Och jag förstår att det kostar pengar! Men det jag inte förstår är att hon i princip varje dag skickar en bild från ett café där hon sitter med en räkmacka/ latte/ kanelbulle/ kycklingsallad och har tagit med sig teoriboken för att plugga (körkortsteori alltså). Jag har räknat ut att det bör gå åt precis lika mycket stålar på café per vecka som vad en körlektion faktiskt kostar...och då ska tilläggas att personen är fråga har ett kök, är duktig att laga mat och inte alls är korkad rent generellt. Men banne mig vad det är svårt att påpeka sådana saker!

EN ANNAN BEKANT, låt kalla henne Elsa, säger ofta att hon vill ses. Jag har inga problem att vara spontan när det gäller att ses, men jag har heller inga problem att boka in något flera veckor i förväg om det passar den andra parten bättre. Men varje gång det blir tal om att träffas, så ska det preliminärbokas med en kommentar som "vi kan väl se lite med vädret och så" eller "det går ju att avboka". Ofta avbokas det också - dock aldrig av mig!

VARFÖR JAG BLIR SÅ frustrerad är på grund av att det blir på något sätt som så att hennes tid är viktigare än min. Om jag lägger in en bokning att vi ska ses så avbokar jag kanske annat? Eller kanske planerar mat eller fika inför att vi ska ses? Eller tackar nej till släktmiddagen som svärmor nämner? Ja, ni fattar. Det är liksom bara dålig stil tycker jag! Avbokar gör man om man har giltiga skäl, sjukdom eller familjeanlägenheter eller något väldigt viktigt jobb. Inte på grund av att "det regnar ju idag så jag känner inte för att gå ut" eller "det är så fint väder idag att jag verkligen behöver klippa gräset".

JO, MEN SÅ DET VAR dagens i-landsbekymmer! Tror ni jag har för lite att göra som gnäller på småsaker? Japp, det stämmer. Jag är ju ny på jobbet och kan inte göra något alls på egen hand utom att läsa massa papper, och det går faktiskt inte att göra hela tiden!

MEN JAG SKA TILLÄGGA:
Anna och Elsa är fortfarande fina vänner, om än irriterande ibland :-)




Men sluta köp latte! Skit i regnet! Klipp gräset en annan dag! Lyft luren och ring körskolan!


onsdag 19 maj 2021

Utdelningar och återinvesteringar

DET HAR JU RAMLAT IN en del pengar från utdelningar nu, och jag vill ju gärna sätta de pengarna i arbete så fort som möjligt. Däremot har det tagit emot lite att köpa aktier i många bolag då mycket har varit högt värderat. (Sedan vad som är "högt" och "för högt" är ju en svår avvägning).

HUR SOM HELST, jag har velat in och ta en post i Avanza bank, och när aktien sjönk tillbaka lite från ATH och nu ligger runt 270:- så slog jag till och köpte 75 stycken aktier. Om aktien backar ytterligare kommer jag köpa några till, annars har jag den under bevakning. Det är alltid kul att ta in nya bolag i portföljen tycker jag, även om jag nu börjar känna att jag har "för många". Bolag i portföljen ser ni nedan:



DET ÄR LITE ROLIGT nu när Investors split har genomförts, för det betyder att jag har närmare 1500 aktier i Investor ;-). Spelar ju absolut ingen roll värdemässigt, men ändå lite roligt i min hjärna! Även Boliden har trixat med ett inlösenförfarande där man har fått aktier som sedan lösts in till ett fast belopp om 6 kr/styck, och det är bara ett annat sätt för utdelning egentligen. Men det har liksom ändå känts bra på något sätt :-).

NU ÄR DET INTE SÅ MYCKET UTDELNINGAR kvar att vänta, lite från preffar och lite i höst såklart. Men jag är nöjd med årets utdelningar hittills, och med alla återinvesteringar och med ökat nysparande kommer nästa år bli ännu bättre!

NU SKA JAG JOBBA!
Annars får jag ju ingen lön att spara...

 

söndag 16 maj 2021

Två år

DET KÄNNS SOM ATT JAG har en tvåårsplan nu. Jag kan inte ens säga varför det känns så, men så fort jag funderar på något i mitt kommande FI-liv så känner jag att "...om två år". Kanske för att jag har min tjänstebil i två år, och jag tänker att det är ungefär så länge jag kan tänka mig stå ut i ekorrhjulet?

JAG HAR NU JOBBAT MINA första dagar på nya jobbet. Det positiva är att alla är väldigt trevliga och lätta att ha att göra med. Inget trams liksom, raka puckar, människor som fattar att man har ett liv utanför jobbet. Jag är typ...äldst tror jag. En himla massa 30-åringar ränner vid kaffeautomaten, och jag kan inte låta bli att skratta lite inombords åt allt de "stockholmska" med att sitta i flådiga city-kontor där alla dricker havre-latte i parti och minut. Men, att jobba i stan har även sina fördelar, och läget är riktigt nice när man vill ha sköna vibbar av alla uteserveringar och folks glada skratt. Även om man som FIRE-anhängare självklart åker hem efter jobbet och dricker bryggkaffe i sin egen trädgård ;-).

FÖRDELEN MED MITT JOBB är också att vi faktiskt är fria att arbeta precis var som helst. Vi har två kontor om vi vill sitta med kollegor, men vi får jobba hemma precis hur mycket vi vill också. Det uppskattas såklart för mig som har hund. Just nu tänker jag mig bara vara hemma 1-2 dagar/vecka, men det kommer utökas till 2-3 dagar/vecka i höst. På så sätt löser vi hundpassningen eftersom min sambo kan ha henne med sig på jobbet när jag är på kontoret.

NACKDELAR DÅ? Ja, vad ska man säga. Det är ju....ett jobb! Med excelexporteringar, avstämningsmöten och måluppfyllnad. Det är inget jag direkt uppskattar you see? Så därför tänker jag att jag kämpar på i två år. Därefter kan jag utan dåligt samvete säga upp mig om jag har ruttnat fullständigt. Jag har också gjort min sambo klar på den detaljen, och han är med på tåget.

VI HAR FÖRRESTEN BÖRJAT utforma en gemensam plan för FIRE-exit. Vi är möjligen lite oense om tidpunkten för detta, jag tycker väl 2-3 år (vi skulle ha råd och möjlighet om vi avyttrade fastigheten), medan han är inne på 5-7 år. Men vi får väl se tiden an, han brukar rätta in sig i ledet med lite tjat från mitt håll...förr eller senare. Hur som helst, han vill bila i en väldigt speciell bil (hans drömbil), överallt och ingenstans. Fjällen, Österlen, Europa, Skotska höglandet....you name it. Jag tänker att det är en utmärkt plan och vi kan således ha en gemensam framtidsdröm. Han får planera bilens utrustning (och tro mig, han har redan en lista), och jag planerar för lite annat. Typ hur många dagar man kan äta burkravioli innan vi måste stanna på finrestaurang, och vad kalkylen för detta kan tänkas bli. Ja, lite blandat helt enkelt!

SEN SKA VI JU BO OCH VARA PÅ LANDET! Såklart! Jösses vad det är skönt att vara här (är här i skrivande stund), man mår SÅ mycket bättre helt enkelt. Jag tror det har att göra med att kraven är så lågt ställda här. Jag bryr mig väldigt lite om städning, och det finns inte ens tvättmaskin ens om jag skulle vilja tvätta. Duscha gör jag bara när det verkligen föreligger behov :-). Det är dessutom lugnt och tyst, och hunden älskar att vara här. Ska man ta en promenad så öppnar man bara grinden och ropar på vovven, sen går man. Koppel, hundmöten? Nä. Bara orm, och det är ju förvisso inte alls kul när man är hysteriskt ormrädd. Men till och med den dealen tar jag om jag bara får vara här.

TYVÄRR HAR JAG INTE VARIT så noga med kosten som jag borde, och det straffar sig. Däremot har jag jobbat stenhårt på min "mentala hälsa" genom att andas medvetet, "meditera" (slappna av) varje dag och bara göra en sak i taget. Det funkar okej, jag känner mig ganska stark i mig själv. Dessutom gillar jag ju att lyssna på affirmationer, och varje dag, så ofta som möjligt, repeterar jag frasen:


"Jag känner lugn och harmoni varje dag och vet att jag snart är 
ekonomiskt oberoende och fri att göra vad jag vill".


MED DET SAGT känner jag mig stark nog att köra "all-in" med sparkvoten under sommaren och hösten. Vi har en kortare semestertripp planerad då vi ska vandra med vovven, men i övrigt blir det landet (och förhoppningsvis gäster som hälsar på). Den första lönen kommer nog käkas upp rätt fort eftersom jag har använt sparpengar i glappet mellan jobb, men efter det ser jag inga hinder för en sparkvot om minst 60%.

NU SKA JAG LÄSA IKAPP alla blogginlägg jag missat under veckan när jag helt enkelt har haft fullt upp med annat.Sedan ska jag ut och gå i solen.
Med hund, gärna utan orm.



Typ såhär. Med coolare bil ;-)

onsdag 5 maj 2021

Nu blir det dyrt!

BORTSETT ATT JAG NU lever mitt "sus-och-dus"-liv i ett litet hus i en fin förort så har jag ju också en lägenhet med 180-graders vy över havet. Jo, ni hör ju! Man skulle kunna tro att jag är miljonär allra minst! (Just ja, det är jag ju också ;-))

MEN SKÄMT ÅSIDO! Jag är inte så rik att jag kan fortsätta ha dubbla boenden, och lägenheten har ju varit uthyrd en period. Men nu är det dags att ta tillbaka den (eller, kontraktet löper ut för mina hyresgäster), och då är väl tanken att sälja. Vilket inte alls är fel i den här marknaden, men ändå lite smärtsamt i min själ. Jag älskar min lägenhet, men den är för liten för att bo två eller tre stycken i. Alltså måste jag välja, och då vill jag såklart bo i huset med min sambo :-).

JAG KOMMER TJÄNA EN SLANT vid försäljningen, det bör jag kunna sia om redan nu. Däremot kommer det en period innan en ny köpare tillträder, och då blir det såklart jag som ska betala hyran så att säga. Så från att ha gått plus ca 3.500 kronor varje månad ska jag punga ut med hela 7.000 kronor (hyra och ränta på lån) tills dess att försäljningen är genomförd. Aj!

MEN DET ÄR SÅKLART inte synd om mig, för på det hela taget kommer jag gå plus. Dessutom har min dotter en egen lägenhet att bo i över sommaren, och även jag och min sambo kan utnyttja balkongen med havsutsikt under vackra sommardagar. Så jag får helt enkelt plocka buffertpengar och så småningom kunna fylla på dem igen, när lägenheten är såld och jag har en månadslön att räkna med.

SEN ÄR DET ALLTSÅ EN TILL FLYTT som ska påbörjas.
Men no worries! Jag börjar bli van...:-)



Bara att njuta så länge det varar!


Jo nu ska ni få höra!

I TRE MÅNADER har mitt hundcenter varit öppet nu, och jag har aldrig jobbat hårdare i hela mitt liv! När väl representanten från Länsstyrels...