Halvdagar och frustration

PÅ MITT JOBB ÄR VI FRIA att jobba precis varifrån vi vill. Vi har två fina (läs supermoderna) kontor om vi vill ha kollegor och gratis kaffe, men ingen bryr sig ett jota om ifall du hellre sitter på landet eller hemma eller på ett fik mitt i stan. Det är verkligen skönt, för det är liksom inte bara något man säger, utan något som man verkligen menar. Dessutom, har du inga möten och vill gå till frisören klockan 14, ja gör det då! Du jobbar väl igen det en annan gång när det blir lite mer i agendan, what´s the big deal?

JAG GILLAR ATT JOBBA HEMMA, men inte alltid! Jag gillar att åka till kontoret, svepa in Stureplansluften på väg från tåget och snacka lite vid kaffeautomaten. Däremot ruttnar jag ur rätt fort om jag inte har fullt upp i kalendern, jag vill liksom inte bara sitta av tiden. Så nu har jag kommit på min ultimata lösning, som funkar de flesta av veckans dagar:

HALVDAGAR! Alltså inte så att jag loggar ut vid lunch, utan jag jobbar halva dagen på kontoret och halva dagen hemma. Med endast ca 20 minuters pendlingstid fungerar det konceptet utmärkt! Ofta jobbar jag på kontoret på förmiddagarna, då kommer jag upp ur sängen och in i duschen, och slipper se ut som ett mähä hela dagen. Jag får mitt goda kaffe på plats, och när mina morgontrötta kollegor kommer in (ibland) så ler jag stort och hälsar glatt godmorgon! Sedan lite snack, några möten och så...lunch? Äta tillsammans någon? Inte? Ok, då drar jag hem och käkar. Ciao!

SÅ ÅKER MAN HEM, byter finbrallorna mot mindre fina brallor som tål hundhår, kopplar upp sig i soffan och ler mot kameran för nästa Teams-möte. Sedan blir klockan 16.30, ja då är jag seg i kolan och väljer en långpromenad med hunden :-).

SEDAN ÄR DET ETT PAR GREJER jag stör mig på i min omgivning också. För den lilla detaljen korsar nog allas vår väg ibland, eller hur? Det gäller några personer som jag har i min bekantskapskrets. Den ena, vi kan kalla henne Anna, är den person jag övningskör med. Jag gillar henne, men vi är så totalt olika som personer, och vi kan väl säga att mitt tempo är betydligt högre än hennes...gällande det mesta. Så nu när hon ska ta körkort så anser ju jag att man måste satsa rätt hårt för att komma framåt. Bland annat ska hon ta ett antal körlektioner har hon sagt (och det behöver hon), men tiden bara går och hon kommer aldrig till skott! Problemet är att det stressar mig, trots att det inte är MIN grej, det är hennes resa och det är upp till henne att göra den på bästa sätt för henne. Men ändå! Hur lång tid kan det ta att googla bland körskolor och beställa en lektion, särskilt när man har flexibelt schema?

DESSUTOM SÄGER HON IBLAND att hon ska ta tag i det när "hon har pengar". Och jag förstår att det kostar pengar! Men det jag inte förstår är att hon i princip varje dag skickar en bild från ett café där hon sitter med en räkmacka/ latte/ kanelbulle/ kycklingsallad och har tagit med sig teoriboken för att plugga (körkortsteori alltså). Jag har räknat ut att det bör gå åt precis lika mycket stålar på café per vecka som vad en körlektion faktiskt kostar...och då ska tilläggas att personen är fråga har ett kök, är duktig att laga mat och inte alls är korkad rent generellt. Men banne mig vad det är svårt att påpeka sådana saker!

EN ANNAN BEKANT, låt kalla henne Elsa, säger ofta att hon vill ses. Jag har inga problem att vara spontan när det gäller att ses, men jag har heller inga problem att boka in något flera veckor i förväg om det passar den andra parten bättre. Men varje gång det blir tal om att träffas, så ska det preliminärbokas med en kommentar som "vi kan väl se lite med vädret och så" eller "det går ju att avboka". Ofta avbokas det också - dock aldrig av mig!

VARFÖR JAG BLIR SÅ frustrerad är på grund av att det blir på något sätt som så att hennes tid är viktigare än min. Om jag lägger in en bokning att vi ska ses så avbokar jag kanske annat? Eller kanske planerar mat eller fika inför att vi ska ses? Eller tackar nej till släktmiddagen som svärmor nämner? Ja, ni fattar. Det är liksom bara dålig stil tycker jag! Avbokar gör man om man har giltiga skäl, sjukdom eller familjeanlägenheter eller något väldigt viktigt jobb. Inte på grund av att "det regnar ju idag så jag känner inte för att gå ut" eller "det är så fint väder idag att jag verkligen behöver klippa gräset".

JO, MEN SÅ DET VAR dagens i-landsbekymmer! Tror ni jag har för lite att göra som gnäller på småsaker? Japp, det stämmer. Jag är ju ny på jobbet och kan inte göra något alls på egen hand utom att läsa massa papper, och det går faktiskt inte att göra hela tiden!

MEN JAG SKA TILLÄGGA:
Anna och Elsa är fortfarande fina vänner, om än irriterande ibland :-)

Men sluta köp latte! Skit i regnet! Klipp gräset en annan dag! Lyft luren och ring körskolan!