Ekonomiska mål

måndag 24 maj 2021

Halvdagar och frustration

PÅ MITT JOBB ÄR VI FRIA att jobba precis varifrån vi vill. Vi har två fina (läs supermoderna) kontor om vi vill ha kollegor och gratis kaffe, men ingen bryr sig ett jota om ifall du hellre sitter på landet eller hemma eller på ett fik mitt i stan. Det är verkligen skönt, för det är liksom inte bara något man säger, utan något som man verkligen menar. Dessutom, har du inga möten och vill gå till frisören klockan 14, ja gör det då! Du jobbar väl igen det en annan gång när det blir lite mer i agendan, what´s the big deal?

JAG GILLAR ATT JOBBA HEMMA, men inte alltid! Jag gillar att åka till kontoret, svepa in Stureplansluften på väg från tåget och snacka lite vid kaffeautomaten. Däremot ruttnar jag ur rätt fort om jag inte har fullt upp i kalendern, jag vill liksom inte bara sitta av tiden. Så nu har jag kommit på min ultimata lösning, som funkar de flesta av veckans dagar:

HALVDAGAR! Alltså inte så att jag loggar ut vid lunch, utan jag jobbar halva dagen på kontoret och halva dagen hemma. Med endast ca 20 minuters pendlingstid fungerar det konceptet utmärkt! Ofta jobbar jag på kontoret på förmiddagarna, då kommer jag upp ur sängen och in i duschen, och slipper se ut som ett mähä hela dagen. Jag får mitt goda kaffe på plats, och när mina morgontrötta kollegor kommer in (ibland) så ler jag stort och hälsar glatt godmorgon! Sedan lite snack, några möten och så...lunch? Äta tillsammans någon? Inte? Ok, då drar jag hem och käkar. Ciao!

SÅ ÅKER MAN HEM, byter finbrallorna mot mindre fina brallor som tål hundhår, kopplar upp sig i soffan och ler mot kameran för nästa Teams-möte. Sedan blir klockan 16.30, ja då är jag seg i kolan och väljer en långpromenad med hunden :-).

SEDAN ÄR DET ETT PAR GREJER jag stör mig på i min omgivning också. För den lilla detaljen korsar nog allas vår väg ibland, eller hur? Det gäller några personer som jag har i min bekantskapskrets. Den ena, vi kan kalla henne Anna, är den person jag övningskör med. Jag gillar henne, men vi är så totalt olika som personer, och vi kan väl säga att mitt tempo är betydligt högre än hennes...gällande det mesta. Så nu när hon ska ta körkort så anser ju jag att man måste satsa rätt hårt för att komma framåt. Bland annat ska hon ta ett antal körlektioner har hon sagt (och det behöver hon), men tiden bara går och hon kommer aldrig till skott! Problemet är att det stressar mig, trots att det inte är MIN grej, det är hennes resa och det är upp till henne att göra den på bästa sätt för henne. Men ändå! Hur lång tid kan det ta att googla bland körskolor och beställa en lektion, särskilt när man har flexibelt schema?

DESSUTOM SÄGER HON IBLAND att hon ska ta tag i det när "hon har pengar". Och jag förstår att det kostar pengar! Men det jag inte förstår är att hon i princip varje dag skickar en bild från ett café där hon sitter med en räkmacka/ latte/ kanelbulle/ kycklingsallad och har tagit med sig teoriboken för att plugga (körkortsteori alltså). Jag har räknat ut att det bör gå åt precis lika mycket stålar på café per vecka som vad en körlektion faktiskt kostar...och då ska tilläggas att personen är fråga har ett kök, är duktig att laga mat och inte alls är korkad rent generellt. Men banne mig vad det är svårt att påpeka sådana saker!

EN ANNAN BEKANT, låt kalla henne Elsa, säger ofta att hon vill ses. Jag har inga problem att vara spontan när det gäller att ses, men jag har heller inga problem att boka in något flera veckor i förväg om det passar den andra parten bättre. Men varje gång det blir tal om att träffas, så ska det preliminärbokas med en kommentar som "vi kan väl se lite med vädret och så" eller "det går ju att avboka". Ofta avbokas det också - dock aldrig av mig!

VARFÖR JAG BLIR SÅ frustrerad är på grund av att det blir på något sätt som så att hennes tid är viktigare än min. Om jag lägger in en bokning att vi ska ses så avbokar jag kanske annat? Eller kanske planerar mat eller fika inför att vi ska ses? Eller tackar nej till släktmiddagen som svärmor nämner? Ja, ni fattar. Det är liksom bara dålig stil tycker jag! Avbokar gör man om man har giltiga skäl, sjukdom eller familjeanlägenheter eller något väldigt viktigt jobb. Inte på grund av att "det regnar ju idag så jag känner inte för att gå ut" eller "det är så fint väder idag att jag verkligen behöver klippa gräset".

JO, MEN SÅ DET VAR dagens i-landsbekymmer! Tror ni jag har för lite att göra som gnäller på småsaker? Japp, det stämmer. Jag är ju ny på jobbet och kan inte göra något alls på egen hand utom att läsa massa papper, och det går faktiskt inte att göra hela tiden!

MEN JAG SKA TILLÄGGA:
Anna och Elsa är fortfarande fina vänner, om än irriterande ibland :-)




Men sluta köp latte! Skit i regnet! Klipp gräset en annan dag! Lyft luren och ring körskolan!


8 kommentarer:

  1. Pust, Elsa alltså! Jag hade också en Elsa, typ. Precis som du säger, så kändes det som att hennes tid var mycket viktigare än min. Antagligen tänkte hon inte alls så, men det är ju så det känns ändå.

    Det är obekvämt, men kan du fråga rakt ut varför hon vill prelboka? Få henne att förstå att det är slöseri med din tid, när hon ställer in. Och att det faktiskt sårar... Eller kompromissa, prelboka tom ett visst datum, därefter spikar ni.

    Kram Fumlan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag kommer säga till henne nästa gång. Har egentligen inga problem med det...tror bara inte att hon tänker sig för ibland!

      Kram!

      Radera
  2. Åh vad jag känner igen mig! I stallet har vi en hel drös med Annor, som så himla gärna vill göra saker (tex löshoppa) och pratar ofta om det. Men de tar aldrig tag i det och eftersom jag inte längre behöver löshoppa mina hästar (hoppar hellre uppsuttet) så tar inte jag tag i det. Så det händer inget mer än att de ser hoppfullt på mig och försöker liksom övertyga mig med sina "Åh vad skoj det var när vi löshoppade sist" att jag ska dra igång nåt. Men det är min tid och jag lägger den hellre på annat.

    En Elsa har jag också i min bekantskapskrets. Hon vill jättegärna hitta på någonting, men det blir ytterst sällan av. Oftast får hon inte ens fram nåt datum, eller så har vi preliminärbestämt ett datum och så hör jag aldrig nåt mer... Tre gånger senaste året har hon dessutom avbokat med kort varsel (dvs en halvtimme innan) av diverse diffusa skäl. Jag försöker att inte ta åt mig och istället räkna med att de saker vi bestämmer inte blir av. Men visst är det nonchalant med din tid!

    Skönt ändå att jag inte är ensam med såna kompisar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också en i stallet som gärna vill ha sällskap att rida ut. Så hon kan fråga om man vill följa med, och jag hakar gärna på (älskar att rida ut!). Men sen kommer det!

      -Jag vill inte rida på morgonen, då får min häst inte springa av sig i hagen...

      -Jag vill inte rida vid lunch, då är det så mycket folk ute...

      -På kvällen är det väl mygg?

      -Jag tänker INTE galoppera!

      Till slut känner jag att jag hellre rider ut själv...

      Suck :-)

      Radera
    2. Åh, låt mig inte ens börja prata om hur folk beter sig som rider ut ihop... Nätack, jag rider helst själv. Mina hästar också faktiskt. ;-)

      Radera
  3. Två Månadslöner25 maj 2021 kl. 15:36

    Förstår dig, har en bekant som närmar sig 30 och bor fortfarande med sina föräldrar, har ingen körkort och vägrar att ta vilken jobb som helst...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh jösses! När ska man ta ansvar för sitt eget liv...?

      Radera
  4. Alla obligatoriska moment för ett körkort kostar ca 9000 kr. Med tillstånd, Riskettan, Gillingebanan (risktvåan), teoriprovet, körprovet och kostnaderna för böcker och utbildning av ett par handledare. Då ingår dessutom ett par lektioner hos körskolan. Det är säkert billigare i landsorten, men det här är alltså det färska Stockholmspriset (på en körskola nära dig).
    Du kan ju fråga din Anna om hon tycker det är värt det, eller om alla dessa latte hon tar ger bättre valuta för pengarna. Om hon tycker det är för dyrt så får du veta det och kan låta bli att ödsla din egen tid på något som inte ger nåt och göra roligare saker.

    Min "Elsa" är mästare på att vara uppbokad varenda dag i 2-3 månader. När man till slut hittar en ledig dag så kommer alltid kommentaren "men såååå långt fram i tiden kan jag inte planera!"
    Jaha, 67 dagar fram är det uppbokat, men den första lediga dagen som är den 68:e dagen så är det för långt fram för att planera. Kan säga att vi inte umgås längre.

    SvaraRadera

Jo nu ska ni få höra!

I TRE MÅNADER har mitt hundcenter varit öppet nu, och jag har aldrig jobbat hårdare i hela mitt liv! När väl representanten från Länsstyrels...