Vart är vi på väg?

DET BLEV EN LYCKAD FJÄLLTRIPP! Det anade jag ju att det skulle bli, så jag är inte förvånad, men ändå bra när saker och ting blir ungefär som man har tänkt. Det blev lite lagom mycket av allt helt enkelt, och idag känner jag mig ganska lugn i själen.

VI VANDRADE MELLAN BJÖRKLIDEN OCH LÅKTAJOKKO, Sveriges högst belägna fjällstation. Det där med att den var "Sveriges högsta" var kanske inget jag reflekterat över innan vi påbörjade vandringen. Tvärtom skuttade vi glatt in på hotellet med vårt bagage på lördag morgon och berättade för receptionisten att vi gärna ville bli av med våra väskor eftersom vi "bara ska upp till Låkta innan incheckningen". Joråsåatt...

VI KAN VÄL SÄGA SOM SÅHÄR: Det var brant uppför! Vi hade förstått att den första kilometern skulle vara tuff, men ingen hade sagt att övriga åtta skulle vara ännu värre. Tänk er en brant slalombacke som är nästan en mil lång. Där det bitvis blåser storm, bitvis forsar vatten och där snöskor hade varit att föredra den sista biten. Lite så var det, fast värre :-).

VI UPPLEVDE ALLA ÅRSTIDER på en och samma dag. Strålande sol vid start, vackra höstfärger, kyla och snö. Samt att det kändes som vårfloden höll på att spola bort oss vissa sträckor. Då måste vi ändå säga att vi hade tur med vädret, dagen efter gick det inte att gå hela vägen upp på grund av dålig sikt.

VI KLARADE ATT KOMMA UPP och firade med bubbel och den berömda Låkta-våfflan! Det var en skön timme innan det var dags att vända tillbaka ner igen. Inte helt enkelt det heller, men med vackra vyer och sällskap av renar gick det bra. Totalt nio timmars vandring gjorde dock benen lite möra!

"VART ÄR VI PÅ VÄG" blev temat för resan. Dels medvetet, vi hade ju som mål att bolla lite livsfrågor med varandra. Men det blev också en omedveten tvist på det hela efter att min kompis tog den här bilden på mig:

Livets vägval?

SÅ, BLEV JAG NÅGOT KLOKARE DÅ? Lite kanske, även om man inte kan lösa hela livspusslet på tre dagar. Fast jag kom till insikt med några små saker i alla fall. Jag måste bromsa lite och hitta nuläget, inte bara jaga framtiden. Visst är det bra att ha mål längre fram, men jag snöar lätt in på att enbart jobba mig framåt och glömmer då att njuta i nuet. Jag ska också minska på mina "mikroåtaganden", det vill säga fylla i enkäter, svara på paneler och delta i diskussionsforum. Min inbox blir nämligen överfylld av "trams" när jag pysslar med såna här saker, och det blir mer en stressfaktor än något som ger energi och lönsamhet.

 JAG SKA FOKUSERA PÅ MINA STUDIER och jobba mina timmar, sedan ägna mig åt hästar och familj. Det ska räcka just nu. Visst kommer jag lyssna på poddar, läsa bloggar och träna också, men lite kapacitet finns det ju alltid i en duracellkanin!

GÄLLANDE STUDIER FÖRRESTEN så har jag kommit in på ytterligare en kurs inom området djurskydd. På reservplats, två veckor efter kursen officiellt har startat. Så nu ska jag läsa 15 poäng under hösten. Det ska säkert gå bra, men jag har lärt mig en viktig sak efter den tuffa bergsbestigningen:

Man ska inte underskatta saker och ting!