Ibland blir man ödmjukt tacksam och lycklig!

JAG TROR MAN kan kalla den här bloggen nedlagd. Stängd för gott. Over and out liksom. Jag trodde också att alla tidigare läsare uppfattade det så, även om jag inte tydligt har skrivit ut det. Men eftersom jag då och då kikar in hos mina tidigare blogg-grannar så uppmärksammade jag att jag TROTS bristande uppdateringar hamnat på en lista över bästa bloggar hos Två Månadslöner, och då blev jag så glad att jag började gråta! Inte för att bloggen skulle vara "bra" (vilket är en smakfråga, kolla bara i kommentarerna han fick ;)), men för att någon TÄNKT på mig och min blogg! Det gjorde min dag, så TACK!

EFTERSOM DET NU ändå skrivs här, av innehavaren personligen, så är det självklart så att jag ska bjuda på en liten uppdatering också. Jag jobbar alltid, är intill döden trött på kvällarna, har knappt någon inkomst och besparingarna börjar ätas upp. Sa jag att jag älskar det!?

JAG ÄLSKAR DET! Jag älskar det jag skapat på knappt nio månader! Jag älskar processen i att utveckla företaget på allehanda sätt, och jag älskar allt jag lär mig på vägen. Jag har lärt mig om hur man skapar hemsidor och marknadsför sig på nätet. Hur man sätter ihop hundar i grupper på bästa sätt, med tanke på ras, kön och individ. Jag har lärt mig byggt rasthagar och hur man bäst berikar dem. Men framför allt har jag lärt mig att säga NEJ till kunder jag inte behöver och sätta gränser för vad som är rimligt att kräva av mig själv. DET har varit min största utmaning, lite för snäll som jag är ibland :-).

EKONOMISKT så måste jag ändå säga att det gått okej. Som egen företagare får man nog förvänta sig ett eller två hundår (ha ha), och förra året gjorde jag ett plus/minus noll-resultat. Framför allt är det personal som är dyrt, och jag som är väldigt mån om att "mina" hundar mår bra hade lite för mycket personal i början. Med personal kommer semesterersättningar, försäkringar och pensionsavsättningar, bortsett sociala avgifter och skatter. Ingen lätt ekvation, men nu börjar jag hitta balansen. OCH VÄNDER TILL PLUSRESULTAT Q3! Med väldigt nöjda kunder dessutom, och gott rykte vad det verkar. Äh, jag säger som det är: Jag är stolt som en tupp och mår riktigt bra i själen!

JAG HAR OCKSÅ skrivit en debattartikel för tidningen "Härliga hund" om mina tankar kring hunddagisbranschen. Det ledde till lite poddintervjuer och snart kommer även lokaltidningen hit och gör ett reportage. Det är bra i marknadsföringssyfte såklart, men jag tycker också om att göra min röst hörd inom detta ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Till er som har hund på hunddagis: Var kritiska!

FÖR ATT DETTA STARTADE som en ekonomiblogg så ska jag dra igenom lite händelser från börsen också (jodå, jag investerar fortfarande :-)). Börsen har gått starkt som ni vet och jag passerar snart nästa miljongräns minsann! Jag har inte gjort så mycket aktivt annat än fyllt på i Investor med jämna mellanrum, samt köpt lite fonder. Dock är det nu bara hundralappar som investeras varje månad mot tidigare flera tusenlappar. Senaste utdelningen från Investor var jag dessutom tvungen att plocka ut som "lön" för att fylla i lite hål här och var. 

MIN SAMBO DRAR ett tungt lass hemma just nu dock, både ekonomiskt och praktiskt. Just det, han får även agera trädgårdsmästare och snickare på hundcentret vid behov. Det gör han riktigt bra, och jag är honom evigt tacksam för all support han gett mig under den här uppstartsfasen. Det underlättar enormt med stöd hemifrån. Ja, det är nog en förutsättning för att kunna jobba så mycket som jag gör helt enkelt...

KOMMER JAG ORKA hur länge som helst? Nej. Men ännu har jag många hundpromenader och fler skojiga projekt på gång! Det är samarbeten med olika aktörer som har påbörjats, kurser som ska hållas och lite andra planer som jag förhoppningsvis kan återkomma om. Så ett bra tag till kommer jag driva den här skutan, den saken är klar!

SJÄLVKLART LITE BILDER från min vardag också:

Vid hundcentret finns en badplats dit vi går när det är varmt!

Detta är dagisets största hund. Fast det är ingen hund, det är en ängel. På riktigt!

Här är en del av vår rasthage! Jag har klätt kabeltrummor med konstgräs bland annat.

Mina kollegor!

NOG MED SKRYT!

Jag har brister jag också. Är bland annat dålig på att uppdatera bloggar...;)

Jo nu ska ni få höra!

I TRE MÅNADER har mitt hundcenter varit öppet nu, och jag har aldrig jobbat hårdare i hela mitt liv! När väl representanten från Länsstyrelsen varit på plats efter den respektingivande väntetiden om 10 månader (tror fru EB benämner den här kategorin av människor som "flickebarn", och ett sådant var hon, representanten) och påpekat att jag måste byta ut två lamparmaturer i hallen (fråga mig inte varför) så återstod bara en diskussion om brandsäkerhet. Detta blev dock en kapitelbok i mailformat mellan mig och Länsstyrelsen, men för att inte tråka ut er allihop så slutade det hela med att min snälla fastighetsvärd byggde en helt ny brandtrappa upp till övervåningen som två pundare genast använde för att bryta sig in i huset via, och sedan ha party med nålar, tabletter och brinnande marschaller. Jag säger tack för det länsstyrelsen och noterar att djurskyddslagar är bra (ibland), men att brandsäkerheten skulle räckt till för alla andra verksamheter och för att använda huset som bostad, men inte för att inhysa ett par hundar...Ja, inte vet jag, men byråkratins vägar äro outgrundliga. DET har 2023 lärt mig, om något!

DET SKRIFTLIGA tillståndet för verksamheten kom alltså mig tillhanda den 1 november, och sedan dess har jag haft de mest varierade arbetsuppgifter. Förutom att jag snittar ca 20.000 steg/dag i form av hundpromenader så har jag anställt personal, byggt en hemsida och skapat annonskampanjer, målat, byggt saker, haft otaliga kundmöten, introducerat hundar, lärt mig om bidrag från arbetsförmedlingen, skottat mer snö än vad jag gjort i hela mitt liv, burit sand och jättetunga hundkojor, städat, tvättat, hämtat möbler, haft öppet hus, planerat in kurser och lite till. Utmanande? Absolut! Kul? Absolut!

DEN FÖRSTA MÅNADEN var jag så slut på kvällarna att jag var glad om jag orkade pallra mig in i duschen och äta middag innan jag däckade. Det var mörkt, det var kallt, det var tidiga morgnar och det var allmänt slitigt. Jag har dock ALDRIG ångrat mitt val! Dessutom, nu!? De dagar jag bara behöver gå 12.000 steg/dag kryper det i hela mig, och jag måste ut även på kvällspromenad när jag kommer hem. Idag, lördag, var jag uppe med tuppen och sprang klockan 07.30. Min energi verkar outsinlig, och jag har av bara farten tappat ca 3 kilo, ren kuriosa. Nu går vi dessutom mot våren, så livet ser minst sagt ljust ut!

SOM JAG ÄLSKAR mina kunder också! Både hundar och hundägare. Så fina, allihop! Hundarna fungerar bra tillsammans (med få undantag) och alla hussar och mattar är glada, tacksamma och...normala. Som jag uppskattar människor med sunt förnuft också! För vilken bristvara det är, håller ni inte med? Prova lägg ut en annons i valfritt socialt media och räkna hur många människor som svarar hövligt, bekräftat mottagandet av information, hör av sig i tid eller vad som nu krävs för den specifika annonsens syfte. Jag börjar (återigen) tappa tron på mänskligheten. Exempel? Ja, här är det senaste: En tjej vill sälja utrustning som jag behöver för att hålla en hundkurs. Jag svarar att jag vill köpa, och skriver min adress. Hon säger att hon ska skicka sakerna direkt. Inget kommer, och efter en vecka frågar jag om hon skickat. Hon svarar nej, men ska göra det snarast. Efter två veckor till frågar jag igen, varpå jag får svaret "nej, jag hinner inte så vi får skippa det". Där stod jag utan korrekta prylar vid kursstart.

OK, NU HAR JAG berättat om att jag är i gång, älskar att driva verksamhet (visst sa jag det? Det gör jag i alla fall), och att jag avskyr människor utan sunt förnuft. Så, ska vi då nämna något om ekonomin i det hela? Ja, den är inte lysande. Jag har satsat ca 150.000 av sparat kapital för att komma igång, och jag har inte haft lön på nästan ett år. Tack och lov har börsens uppgång täppt till det gapande hålet i min plånbok något, men det är en tillfällig lättnad. Jag behöver börja tjäna pengar nu, så är det bara! Jag gör just nu ett resultat runt nollan, och mitt mål den här perioden har enbart varit att inte gå back. Det har jag inte gjort, men jag har heller inte kunnat ta ut lön. Det är nästa mål! Jag kommer dock aldrig acceptera att det går ut över hundarnas välbefinnande, som det tyvärr gör på så många andra hunddagis (eller, hundförvaring som jag kallar det). Hos mig har hundarna det bra, punkt slut! Men nu ska det slitas med kurser och pensionat i vår, för att kunna fakturera järnet fram emot sommaren. Har en känsla av att det kommer gå fint ändå. Med nöjda kunder kommer rekommendationer också vet ni!

ÄR NI nöjda med uppdateringen? Alltså, att jag är pigg, glad och halvfattig.

BILDER, SÅKLART!
Här kommer några:

Brandtrappa! Såklart!

Största och minsta hunden :)

Infart till mitt hundcenter.

Vacker vinterbild. Lite Narnia tycker jag!

Vår fotovänliga vovve Casper <3

Mitt hundcenter och jag

JAG HAR FÅTT FLERA mail, kommentarer och små pikar om att det är tyst här. Det kommer det nog fortsätta vara, för det kommer bli en extremt intensiv period för mig under hösten. Det är liksom nu allting kommer hända på en gång. Åtminstone tror jag att det kommer bli så. Men självklart ger jag er en uppdatering om ni vill, det är ju gulligt att ni vill veta liksom <3.

HITTILLS DOCK, har min tid mest gått åt till att....vänta. Vänta, vänta och vänta. Sedan vänta lite till, just när man trodde att väntan skulle vara över. För om ni kunde ana hur det är att sitta emellan två stora bjässar som sysslar med myndighetsutövning så skulle ni nog hellre hoppa i Fyrisån som min mamma sa när jag var liten. (För er som inte känner till Uppsala är Fyrisån en hyfsat stor å som rinner genom stora delar av staden).

UNDER APRIL, MAJ, OCH DELAR AV JUNI hängde jag tillsammans med min lilla hundfamilj på landet. Det var en mysig tid, och fastän jag var ensam en hel del så tyckte jag inte det blev långtråkigt. Ju större valparna blev, desto mer stimulans krävde de också förstås. Sömnen var minst sagt bristfällig med uppstigning kring 04.00, men å andra sidan; jag kunde njuta av soluppgången :-). De små krakarna låg (och ligger) mig förstås varmt om hjärtat, och jag hade faktiskt inget alls emot att bädda rent flera gånger om dagen, mata dem med smakportioner, bära ut och in dem och på allehanda vis behaga deras ljuva väsen. För ljuva var de, se bara här nedan:

NÄR VALPARNA SEDAN flyttat till sina nya hem grät jag allt en skvätt, men innan dess njöt jag av tystnaden med en flaska champagne, det ska villigt erkännas :-). Nu är det också så bra att en av valparna bor hos en granne till oss, och den andra bor med sin pappa. Så jag har full koll och obegränsade gosrättigheter!

SEDAN TOG SOMMAREN VID, och jag som naivt trott att vi skulle få bygglov i lokalen där jag ska starta hundcenter fick förstås rätta in mig i kommuntakten och förstå att den var SEMESTERTIDER, och att ingenting skulle hända i mitt ärende förrän slutet av augusti. Så jag väntade och försökte njuta av sommaren. Det gick okej, men tålamod ÄR inte min bästa sida, ok!?

NÄR DET SÅ BLEV dags för kommunen att starta upp kvarnstenen igen blev jag varse att min lokal är särskilt utmärkt som kulturminne i detaljplanen. Japp, ni kan nästan själva räkna ut att det ställde till saker och ting va? Nu behövdes det avfallsutredningar, parkeringsutredningar och sist men inte minst en antikvarisk konsekvensanalys. Om ni undrar vad det är så är ni i er fulla rätt, men kort sagt så ska en antikvarie se över varenda detalj i lokalen och omkringliggande områden för att säkerställa att inga hundar kan sabba kulturvärdena i marken, hur hundarna nu skulle lyckas med det.

NÅVÄL, DEN ANTIKVARIE som utförde analysen var förvisso noggrann i sitt arbete, men besatt också den numera allt mer ovanliga förmågan att tänka med sunt förnuft. Med andra ord "godkände" hon platsen för hundcenter, även om det tog tre veckor för handläggaren att läsa analysen. Trodde ni det var sista steget i processen?

NEJ, TÄNK IGEN! Nu ville handläggaren skicka ut ett GRANNHÖRANDE till alla "intilliggande fastigheter", så att ingen skulle ha synpunkter på hundcentret. Det skulle ju kunna vara en rimlig åtgärd om det inte vore så att närmaste grannfastighet som bebos av människor ligger över 500 meter bort, bakom en skogsridå. Så INGEN granne kan varken se eller höra (jo kanske höra om vinden ligger åt rätt håll) lokalen ändå...och jag måste nog få skriva *suck* här.

Flygfoto över min lokal. Vägen som skymtas i nedre vänstra hörnet går till ett företag som ägs av samma fastighetsägare som jag hyr av. Nere till höger syns taket på en padelhall, nu inte i bruk. Till höger ser ni den väg som går upp till några hyresfastigheter, men de har garage mot vägen innan bostadshusen kommer bortom dem. Deras balkonger vetter dessutom inte ens åt "mitt" håll...

TIDEN FÖR GRANNHÖRAN pågår även denna vecka, men inga synpunkter eller klagomål har ännu kommit in, så nu har fastighetsägaren åtminstone gått med på att påbörja en del nödvändiga renoveringar i lokalen. Sedan bör vi få startbesked nästa vecka, men vem vet?

ÄVEN LÄNSSTYRELSEN ska säga sitt. Efter nio månaders väntan (som, tro det eller ej, är deras normala handläggningstid) ska de besöka mig i lokalen och godkänna saker som ventilation, storlek, brandskydd etc. De har ännu inte bokat någon tid med mig, trots att det snart gått nio månader sedan jag ansökte om tillstånd. Just nu gör det kanske inget heller, eftersom lokalen inte är färdig. Men jag hoppas verkligen att den biten inte drar ut på tiden den också!

SÅ ALLTSÅ: VÄNTAN HAR VARIT MITT 2023 TILLS NU. Men jag börjar se ljuset i tunneln, och jag kommer alldeles snart ha jobb så jag drunknar i det! För att nämna några saker: Rensa sly, säkra hundrastgårdar, beställa hundkojor, hämta hundkojor, annonsera, göra reklam, prata med kunder, anställa personal, fixa inredningen, köpa förbrukningsmaterial, skicka fakturor, grusa gångar, vara byggprojektledare och lite annat som hör till när man ska starta hundcenter...Men det ska bli MYCKET roligare än att driva runt hemma som jag gjort nu! Även fast jag varit "dagmatte" och hållit hundkurser hos Folkuniversitetet under tiden, för att få in några slantar i bolaget. Har även gjort en hemsida. Något tafflig, men ändå - den innehåller korrekt information i alla fall :-).

FIRE, VAD ÄR DET? Jag har egentligen inte haft inkomst sedan februari. Valparna var ju bara två och blev en förlustaffär (men det gör inget, skaffade dem inte för att tjäna pengar). Jag har klarat mig hyfsat eftersom jag strypt allt sparande och bor billigt (har tack och lov inga bostadslån), men visst börjar det bli stressigt i ekonomin nu. Jag har sålt lite fonder för att starta upp verksamheten också, men det känns okej. Pengarna ska ju användas för något man verkligen vill göra, och jag VILL verkligen göra det här!

JA, DET VAR VÄL EN UPPDATERING? Väntan, tristess (nästan så jag bitvis varit deprimerad, usch), hopp, förtvivlan och nu lite ljus i tunneln.

MEN, JAG KAN JU BARA SÄGA EN SAK..
Jag kommer öppna världens bästa och mysigaste hundcenter!

Gårdagen: Fundera på hundrastgårdens utforming och ta sats inför gräsröjning...

Kort uppdatering om livet som hunduppfödare

FÖR ER SOM INTE kan bärga er utan konstant funderar över hur mitt liv ser ut idag. Här kommer den rafflande sanningen *trumvirvel*.

JAG HAR VÄRLDENS bästa liv! Det rullar på med mitt företag, alla papper är klara och jag får tillgång till min fina lokal/stuga i sommar. För övrigt kan jag inte ens förstå hur jag kunde stå ut med att jobba inom "corporate bullshit"-världen så länge som jag gjorde, och kommer troligen aldrig gå tillbaka dit utan en rejäl kniv mot strupen.

JAG HAR TVÅ underbara hundvalpar hemma som blir ordentligt omhändertagna av sin mor i valplådan, och nu efter en skön morgonjogg så ska jag sätta mig med dem och dricka morgonkaffe innan jag går ut i solen och lyssnar på en podd.

TROTS ATT JAG sover på en luftmadrass, och har gjort i några veckor nu (valpövervakning), så mår kroppen bättre än på länge, och att springa 5 km är inte det minsta problematiskt just nu. Och stress, vad är det?

OM TVÅ VECKOR tar jag med mig valparna och flyttar ut på landet. Sedan kommer jag inte hem förrän jag ska starta upp mitt hundcenter på riktigt, och det blir först efter några sköna semesterveckor när valparna har lämnat boet.

SÅ, HUNDUPPFÖDARE var drömmen, och hunduppfödare ÄR drömmen. Jag har lärt mig mer på den här resan är vad jag gjort på mycket länge!
Så nu vet ni :-)

Brownie och Mr White <3

Gott Nytt År!

ÅRET 2022 BÖRJAR LIDA mot sitt slut. Året har varit händelserikt. Även om det inte alltid känns så när man är mitt uppe i vardagen så märker man det ofta när man stannar upp och tänker tillbaka. För min del var våren en ganska dålig period då min pappa dog, nästan samtidigt som min sambo och jag genomgick en kris i vår relation. Sommaren gick sedan åt till att försöka komma i balans, och där fick jag lite hjälp av Fumlan- som också besökte mig en härlig och varm dag i Stockholm. Åh vad kul det var! (Jag fick även förmånen att träffa en annan bloggkollega, även det var skoj!). Dessutom hade jag fint stöd från många vänner utanför bloggvärlden också. Är er alla evigt tacksam!

HÖSTEN VAR OKEJ, och självklart var resan till Kalifornien den stora höjdpunkten! Det var verkligen en härlig resa där vi upplevde oerhört mycket! Den resan kommer jag minnas länge, för de kommande åren tvivlar jag på att det blir någon längre resa. Det kommer ju nämligen bli några hundår nu :-). 

SKÄMT ÅSIDO, FÖR ATT avsluta summeringen av 2022 så ledsnade jag rejält på jobbet efter resan i november, främst på grund av att jag blev illa behandlad av okompetenta chefer som lovat mig en ny tjänst för att sedan ta tillbaka det löftet och anställa en konsult i stället. Men jag var också trött på oklara arbetsuppgifter, och när jag funderade riktigt hårt på vad jag verkligen ville göra i livet så var det egentligen soklart: Jag vill jobba med hundar!

PÅ DET TEMAT så såg jag till skaffa mig den utbildning jag behövde (hunddagis/hundpensionat). Jag är sedan tidigare utbildad inom både djurskydd, etologi och avel, så hunddagisutbildningen var (för) lätt för mig, och jag läste in den på mindre än två veckor :-). Problemet som dock kvarstår är att jag saknar två veckors praktik på ett hunddagis för att få  ut mitt diplom, och det verkar vara väldigt svårt att hitta ett ställe som vill ta emot mig. Det är synd, för jag tänker ändå att jag skulle kunna göra lite nytta, och jag är helt gratis!? Men jag fortsätter söka en plats, och hoppas innerligt att jag hittar ett ställe.

JAG TOG TIDIGT TAG I lokalfrågan då jag förstått att det kan vara en svår nöt att knäcka när det gäller den här typen av verksamhet. Många fastighetsägare verkar tro att hundar betyder smuts och ett evigt skällande (vilket inte alls behöver vara sant!). Men tro det eller ej, jag lyckades på första försöket! Jag fick tag i en underbar fastighetsägare/hyresvärd som hade en perfekt lokal till mig! En egen stuga med flera tusen kvadrameter trädgård (som inhägnas till privat rastgård). Det känns helt fantastiskt, och om det är tur eller attraktionslagen låter jag vara osagt. 

JAG VET ATT 2023 kommer vara tufft, med lågkonjunktur och allt. Men ändå slänger jag mig ut i det okända! Men det beror ju på er läsare och bloggkollegor! Det är ju tack vare ert pepp, era kommentarer och era goda råd som jag dels lyckats spara ihop en rejäl buffert som jag nu kan använda för att bygga upp min verksamhet! Dessutom vet jag att en del av er, många till och med, förstår detta med att pengar ska användas på så sätt att man blir lycklig av att spendera dem. Det tror jag ändå att jag kommer bli, även om jag säkert kommer gräma mig över låg sparkvot också framöver :-).

JAG KOMMER INTE BLOGGA i detta format, under detta namn, nästa år. Kanske kommer jag dokumentera mina erfarenheter om eget företagande på annat ställe, och i så fall kommer jag lägga ut en länk här på sidan så ni alla kan hitta den. Jag ska fundera på saken! Mitt nya liv kommer nämligen betyda extremt mycket jobb, och jag vill därför inte lova för mycket.

MED DET SAGT VILL JAG tacka er alla för allt ni gett mig under de åren jag bloggat här! Jag kommer fortsätta läsa och interagera i kommentarsfälten, så ni blir inte av med mig :-).

GOTT NYTT ÅR!
Gårdagen är borta, dess historia likaså.

Här finner ni mig 2023!

"Den lyckliga arbetaren"

 JAG HAR INTE mått speciellt bra de senaste månaderna, och jag har nämnt det i bloggen tidigare. Det svåra har dock varit att komma på orsaken till varför jag känner mig låg. Jag vet att vädret och årstiden påverkar, med detta eviga mörker. Jag känner en konstant stress över att hinna ta tillvara på dagsljuset på bästa sätt, främst att hinna ut med hunden ordentligt. Det är nämligen mycket svårare att gå ut på kvällen eftersom vovven inte är ett dugg intresserad av att gå ut i mörkret, och det är väl inte riktigt jag heller. Men jag tycker också det är viktigt att komma ut och få lite motion för min egen del, så tack och lov för hundpromenader ändå!

MEN DET ÄR INTE BARA mörkret som skaver, det är annat också. Jobbet, definitivt. Jag blev för ett par veckor sedan "utsatt" för en ganska brutal omorganisation där min tjänst hamnade i kläm. Egentligen var det inte hela världen, jag hade fortfarande ett jobb och jag tog det hela med ro. Men efter allt detta fick jag på omvägar veta att man (två chefer) hade ljugit för mig i det möte vi haft kring omorganisationen, och då blev jag både fly förbannad och rätt ledsen. Ja, jag vill säga att jag tog det hela personligt, vilket jag inte brukar göra när det kommer till jobb.

FÖR ATT INTE TA FÖRHASTADE beslut så sjuksrev jag mig i tre dagar. Under den tiden hade jag också viss mailkommunikation med en av cheferna, och jag var väldigt ärlig i hur jag hade upplevt hela situationen från början till slut. Jag fick inga vettiga svar alls, och jag funderade fram- och tillbaka över jobbet, livet och vad som är viktigt för mig. Tack och lov har jag också haft bra support hemmavid, och det har varit väldigt viktigt.

AV EN SLUMP hittade jag sedan en dokumentär på SVT play som heter "Den lyckliga arbetaren". Den handlar om hur vi i västvärlden har skapat en massa olika administrativa tjänster på diverse kontor, med ofta ganska oklara arbetsuppgifter. I dokumentären sades att väldigt många sitter helt eller delvis sysslolösa på dessa tjänster! Dessutom pratades det om onödiga omorganisationer (60% leder inte till förbättring alls), hur man rekryterar chefer och vad som egentligen är vägen IN I och UT UR utbrändhet. För mig var igenkänningsfaktorn hög, och det var en lättnad att någon annan kunde sätta ord på vad jag känt under en längre tid. Jag fick liksom bekräftelse på att det inte bara är jag som känner som jag gör, och byter jobb vart och vartannat år, i jakten på "något bättre". 

JAG HAR NU LÅTIT ÄVEN HELGEN passera, och jag har tagit mitt beslut *trumvirvel*! Jag kommer satsa på en helt annorlunda framtid. Som vanligt när jag väl bestämt mig för något blir jag också väldigt handlingskraftig, så på knappt en vecka har jag läst in en del av en utbildning jag behöver för att kunna göra det jag vill i framtiden. Jag har även skaffat en mentor inom min nya branch och jag har tittat på olika verksamhetslokaler för mitt kommande arbete, som alltså kräver en lokal.

DET ÄR MITT I LÅGKONJUNKTUR, och 2023 blir tufft. Jag vet det! Men 2023 kommer bli mitt hundår! I dubbel bemärkelse, det förstår ni va? Jag kommer jobba, leva och andas hundar, och jag kommer kämpa som ett djur för att få det att gå ihop. Men alla tecken pekar åt samma håll: Jag ska göra detta och jag kommer klara av det. Jag ska bli min egen, och jag ska bedriva hundverksamhet!

LIVET GÅR INTE UT PÅ ATT tjäna pengar, det går ut på att känna att man gör något betydelsefullt. För en själv eller för andra, helst båda två. Om jag inte ändrar riktning nu så gör universum det åt mig, troligen genom utbrändhet och sjukskrivning. Jag vill inte hamna där, så jag gör på mitt eget sätt.

JAG ÄR ÖVERTYGAD OM ATT JAG TAGIT RÄTT BESLUT.
Nu kör vi!

Lite advent och julmys har jag pysslat med också. Jag har planterat blommor, bakat saffransbullar, torkat apelsiner (som i år ska hänga i granen) och fått upp julgardiner. Det ska nog bli jul i år också...

Amorteringstänk

 OKEJ, "AMORTERINGTÄNK" blev rubriken, men det kunde ha blivit något annat också. För jag har jag varit borta från bloggen en tid och det har hänt massor. Jag har varit på semester, blivit av med det jobb jag aldrig hann påbörja och dessutom sitter jag med ett amorteringsdilemma.

JAG KOMMER BARA fatta mig kort kring allt ovan. Jag mår som vanligt inte speciellt den här årstiden när vädret är grått och mörkret kommer tidigt. Jag hinner knappt ut med hunden i dagsljus känns det som (jo, en gång, men det räcker inte), och jag är stressad (lite i onödan) och ganska deprimerad. Har ingen ork, ställer in sociala tillställningar och vill mest sova bort tiden. Trist, javisst. Men jag är van, och det är min omgivning också.

SEMESTER HAR JAG dock haft, och det var faktiskt helt underbart! Vi har sett stora delar av sydvästra USA och kört nästan 200 mil på drygt 2 veckor. Vi har sett storstäder såsom Los Angeles och San Francisco, solat och badat på Venice beach, vandrat i snö och kyla i Yosemite nationalpark och besökt vingårdar i Napa Valley. Som vanligt är jag så splittrad till landet! Det är så MYCKET av allt! Vackra vyer, vidder, trafik, människor, natur.  Lika fantastiska som vissa delar är (ett eget vattenreningssystem där vi bodde utanför Yosemite, den storslagna naturen med mera) lika hemska tycker jag andra bitar är (engångsplasten, biltrafiken, den vidiga snabbmaten på turistställen). Jag kommer nog aldrig bli klok på det där. Det känns som USA har så mycket resurser gällande vissa frågor, och i andra så verkar de bara vara...dumma i huvudet? Fast visst, det gäller såklart flera länder, säkert de flesta. Men allt blir STÖRRE och MER i staterna..STÖRRE än vi trodde blev också utgifterna. Det är helt galen valutakurs så våra konton blev mer eller mindre begravda av alla utlägg. Dessutom märker man tydligt av inflationen också. En ordinär frukost kunde med den där jäkla dricksen kosta 6-700:-. Ja, sen skulle vi ha lunch och middag också, så ni får själva gissa hur mycket vi spenderat på denna resa. Tack och lov för elbil (Tesla), ladda gratis funkade bra på de flesta hotell medan bensinen är relativt dyr.

DET JOBB JAG skrev om i förra inlägget blev inget jobb. Efter ett stormöte med ett gäng höga chefer som ursäktade och beklagade sig så drogs tjänsten tillbaka. Jag tycker såklart det hela är uselt skött, vilket jag varit väldigt ärlig om. Fast egentligen spelar det ingen större roll, jag har inget problem med min nuvarande tjänst. Om några månader ska jag också vara tjänstledig ett par månader, så jag har ändå saker att se fram emot.

DET JAG JUST NU FUNDERAR mest på är huruvida jag ska göra en extra, lite större, amortering på min dotters lägenhet. Om jag gör det kan vi även halvera amorteringen. Dock blir jag nästan av med all min buffert som jag nu har utanför börsen. Vet inte om jag gör något dumt, men rent mentalt känns det rätt, jag gillar inte att ha lån. Självklart kan man ju resonera som så att det är bättre att behålla lånet och amorteringen som den är och engångsinvestera nuvarande sparbuffert på börsen för att på sikt ha maximerat avkastningen. Men där säger magkänslan nej, även om det skulle kunna vara det mest ekonomiskt fördelaktiga.

JAG TROR JAG slänger in ca 150.000 extra på lånet och minskar månadsutgiften (inklusive amortering då som egentligen inte är en skuld utan avbetalning) från ca 5.500:- till ca 4.100:-. Sedan ökar jag månadssparandet till Avanza och börjar lägga undan några tusenlappar till sparbudgeten utanför börsen direkt efter nyår. Det jag möjligen kan behöva dessa pengar till är just mina veckor av tjänstledighet då jag kommer sakna inkomst av lön. Men jag tror att jag kommer hinna spara ihop så jag klarar mig ändå, om jag är lite försiktig med pengarna, vilket jag verkligen känner är nödvändigt efter den kostsamma resan.

DET VAR DET ENDA jag tänkte skriva idag.
Detaljer får vi ta senare ;)

Venice beach: Sol och bad, solnedgångar, palmer och delfiner...allt fattas mig <3