ÄVEN OM JAG I
GRUNDEN MÅR BRA och är positiv kring de förändringar jag gjort och kommer göra
så finns det dagar som är tyngre än andra. Inget konstigt, så är det väl för
alla, men likväl är det jobbigt i min värld.
JAG ÄR OROLIG ATT
det förflutna påverkar nuet mer än vad jag vill acceptera. Eftersom jag har
haft perioder där stressen blivit för mycket blir jag orolig när de något sämre
dagarna plötsligt dyker upp.
JAG VET att min
kropp inte alltid kan skilja på positiv stress och negativ stress. Så trots att
jag mår bra så har jag de senaste dagarna uppvisat symptom som är en smula
oroväckande.
JAG FÅR
HJÄRTKLAPPNING OCH BÖRJAR SKAKA. Eller darra är kanske mer rätt ord. Det är
olika hur länge det håller i sig, och jag kan inte ens vara helt säker på att
det är jobb/stressrelaterat, men den här veckan har jag haft två långvaraiga ”incidenter”.
Utan egentlig anledning, jag hinner med jobbet och ingen har betett sig illa.
DET STÖRSTA PROBLEMET
när detta inträffar är nästan tankarna som följer. För det blir en ond spiral,
ju mer jag känner mig stressad, ju mer tänker jag för att hitta en lösning. Lösningarna
består ofta i saker som att 1) Flytta (för att få mer pengar över till häst och
annat), 2) Flytta hästen till ett annat ställe (men då blir jag stressad över
vart det skulle vara rent geografiskt eftersom jag kanske själv flyttar enligt
den första punkten?, och 3) Byta jobb (för att få mer tid på något sätt, men den
tanken är helt ologisk eftersom jag har det bra där jag är).
DET PÅMINNER OM
ETT FLYKTBETEENDE. Jag är medveten om det, och att fly är nog inte lösningen på
något alls.
IBLAND FLYR JAG
LÅNGT I TANKEN. Tänk om man skulle bo i Kiruna? (Genast googlar jag
stallplatser och läser om hur hästarna får stanna i stallet om det är kallare
än -28 grader ute). Ett torp i Sörmland med egen lösdrift (lite mer realistiskt
än Kiruna, men om jag vill resa, vem ska ta hand om hästarna då? Har dock
såklart letat nya hästkompisar och hittat två ”perfekta” som skulle kunna gå
med min nuvarande. Jaha, vips så hade jag tre hästar?).
JAG MÅSTE LUGNA
NER MIG. Det är precis så det är. Djupa andetag, en dag i taget. Annars blir
detta tillstånd troligen bara värre...
...och det vill jag INTE.
Det kanske funkar för dig att tänka så här: Jaha, det här är en sådan dag. Nu mår jag så här men det är helt ok för det går över.
SvaraRaderaSå tänker jag när de dåliga dagarna kommer. Sedan kan jag tipsa dig om Martina Johanssons blogg. Den handlar om hälsa och hur man maximerar sina möjligheter att må bra. Hon har bl.a. skrivit om sin panikångest och hur hon blev av med den. Du kanske kan hitta något där? Länk: https://martinajohansson.se/
Känner för övrigt igen mig i de "rusande tankarna". Trots att jag bor i Skåne, i ett bra och billigt hus, i ett lugnt område, och med en rejäl kattgård (helt nödvändigt) kan jag komma på mig själv med att glo på hemnetannonser från Norrland (hu!). Lycka till!
Tack för tips, ska läsa! Har ganska mycket koll på detta sedan tidigare, och hoppas nu att jag har verktyg att hantera situationen. Just nu känns det faktiskt liiiite bättre igen :-)
RaderaNej inte Norrland med sina långa kalla vintrar. Flytta ner hit till Skåne, det ska ju fri2032 också göra så småningom, så startar vi ett gemensamt hästkollektiv med lösdrift. Inga problem att resa bort då det alltid finns någon som kan ta hand om hästarna om man är tre som delar på jobbet
SvaraRaderaSå enkelt! Då får det bli så :-D
SvaraRadera