Resultatet av "det lilla stegets kraft"

IGÅR VAR EN GANSKA stor dag för mig! När senaste numret äv Hundsport landade i brevlådan så stod det svart på vitt att min kennel var godkänd och registrerad. MITT namn liksom, som ägare av en kennel! En livslång dröm faktiskt, som nu gått i uppfyllelse.

DET ÄR HELT KLART dags att tänka tillbaka och vara tacksam för "det lilla stegets kraft". För det har ju inte gått snabbt eller ens enkelt det här, det har varit rätt mycket jobb redan faktiskt. Först och främst var det att ju hitta rätt hund, under coronatider till på köpet! Det var mycket research och samtal innan vi fick hem vår underbara tik! Men med det sagt så kunde vi ju ändå inte vara säkra på att hon skulle hålla för avel senare i livet, det finns nämligen mycket krav på en avelstik.

SEDAN BÖRJADE JOBBET. Ja, dels med valpuppfostran såklart, man måste ju ha en hund som är trevlig att ha att göra med och som är trygg i sig själv. Så det var valpkurser och passivitetsträning. Sedan blev det lite mer seriösa kurser i rallylydnad, vilket tack och lov var rätt sport för oss! Vi har snart vårt första diplom/vår första titel (idag har vi två godkända tävlingsstarter och man behöver tre, men vi är snart där!)

VI HAR GENOMGÅTT EN mängd olika hälsotester såklart, hälsan är ju det viktigaste vid avel! Så vi har röntgat höfter och armbågar, kollat patellastatus och genomfört ögonlysning. Dessutom har vi gjort BPH (Beteende- och Personlighetbeskrivning Hund) , med oerhört fin kritik och ett resultat precis i linje med vad jag anser är önskvärt hos rasen.

SJÄLV HAR JAG UTVECKLATS massor! Jag var inte särskilt kunnig inom hundsport innan, även om jag haft hund tidigare i livet. Men jag har minsann gått på rasklubbens möten, besökt utställningar och dessutom läst Svenska kennelklubbens uppfödarkurs, en intensiv kurs under 6 månader. Jag lärde mig jättemycket av det! Dessutom har jag vågat mig ut på tävlingsbanorna, helt utanför min egentliga "comfort zone".

VI MÅSTE OCKSÅ SÅKLART nämna allt pappersarbete och alla ansökningar och handläggningstider (SKK är banne mig inte världens enklaste organisation!) och såklart alla omkostnader. Det är inte gratis att skaffa sig en kennel med allt vad det innebär...

VI HAR EGENTLIGEN bara en sak kvar innan det blir skarpläge och parning, och det är att ställa ut på en officiell utställning. Jag gillar inte alls hundutställningar, av flera skäl som vi inte behöver gå in på här. Men SKK (återigen, är inte alltid överens med dem) har bestämt att det blir lägre registreringsavgift för valparna om föräldrarna är meriterade. Själv tycker jag det borde baseras på hundens hälsostatus, men nu är det inte så det råkar vara bestämt. I alla fall, vi har nu anmält oss till utställningsträning och en INofficiell utställning för att få lite vana innan vi ställer ut "på riktigt". (Frågan är sedan om vi hinner med en officiell utställning också innan nästa löpperiod, men vi tar det som det kommer).

SÅ TÄNK VA? Många många små steg under 2,5 år har lett fram till där jag är idag gällande mitt största intresse: Djuren! Det måste man väl ändå säga är rätt coolt, och ett helt klart godkänt resultat. I alla fall tycker jag det, och det är ju det som är det allra viktigaste :-). Dessutom är ju det roligaste kvar, om allt fortsätter gå bra - vilket jag manifesterar och tror på. Valparna! Deras blivande pappa är utsedd och vi hoppas han kan få vår tjej på fall någon gång efter jul. Då blir det fullt hus här hemma till våren!

GLÖM ALDRIG STYRKAN I VARJE LITET STEG NI TAR MOT ERA DRÖMMAR.
Plötsligt händer det!

Här är hon, min världens bästa hund!