JAG ÄR EN MÄNNISKA med ganska högt tempo. Jag brukar själv säga att jag lever mitt liv i projektform. Jag vill göra nytt, byta bana, prova saker. Och jag är inte särskilt rädd för att misslyckas, vilket är någon form av styrka gissar jag. Fast jag vill inte heller vara den som springer igenom livet utan att stanna upp, så jag jobbar på den biten också. Här och nu.
NÄR DET KOMMER TILL framtidsvisioner dock, och om man inte vill se sig vandra in i framtiden ensam utan tillsammans med en partner, så måste man ju ha någorlunda lika visioner och mål. Det tror jag nog också att vi har, jag och min sambo. Det vi däremot INTE har, är samma tempo...för medan jag tycker att vi kan bestämma redan nu att vi om 1,5 år vill bo i husbil ett år medan vi hyr ut huset (eller vad det nu må vara), så har min sambo precis landat i den härliga husdrömmen - där jag var för ca 12 år sedan, medan han sa att han aldrig ville lämna betonggettot Stockholms city.
OK, JAG ÖVERDRIVER EN SMULA. Men jag blir lite frustrerad när sambon sitter lycklig under en korkek (=i vår trädgård) och luktar på blommorna, samt säger "Åh, man borde ha flyttat för länge sedan! Det är ju så härligt här!" och jag typ ba: "Jo, jag sa ju det för 10 år sedan, och för 9 år sedan, och för 8 år sedan..." Ja, ni fattar!
FÖR NU UNDRAR JAG JU lite hur länge det ska dröja innan han greppar hela mitt FIRE-tänk!? Alltså, han lockas av tanken och är inte MOT mina ideér eller så, det är bara det att han är så...långt efter! Han räknar gärna på saker och ting dock, och pratar mycket om det, så det finns ju hopp. Men när jag tycker att vi pratat klart (och typ bestämt!) om hur framtiden ser ut om två år så kommer hans kommentar att "ja, vi får väl se om 5-7 år vad vi känner!".
JAG ANTAR ATT DETTA inte är helt ovanligt, att man springer olika fort. Och jag vet att jag är snabb, både i tanke och handling. Kanske är det bra med en liten broms ibland?
SNART ÄR DET I ALLA FALL SEMESTER!
Jag längtar!
Hej!
SvaraRaderaKänner igen en del i det där med olika tempon. Jag tror framför allt boendet är något där vi ibland har lite olika visioner om när saker ska inträffa. Min fru är definitivt mer drivande när det kommer till var och hur vi ska bo. Hon är bra på att tänka långsiktigt, t ex "om X år ska vi bo där och ha den här typen av hus". Personligen blir jag dock lite stressad av det ibland då jag gärna vill komma till skott snabbare eller inte alls fundera på saken :) Hehe, så det har landat i att jag sköter aktierna och fru bostadsfrågan :)
Så kan det bli :-). Det enda min sambo sköter är bilfrågan...och när vi pratar om FIRE (eller möjligen ett sabbatsår för att bila runt i Europa och bo mer på landet) så börjar han direkt räkna på vad hans drömbil kommer kosta och vilken utrustning den måste ha och sån´t. Men jag låter honom hållas! Får jag se Europa och slippa jobba så är jag ok med vilken bil som helst :-).
RaderaKul att "ha dig tillbaka"!
Hej Louise,
SvaraRaderaHeja dej! Du fyller åren med liv och inte bara livet med år.
Precis så där är jag också. Med stora giraff-kliv stegar jag runt i livet, helt orädd och med aldrig en tanke på att misslyckas :-) LoL! Jag har alltid en massa planer och gör det jag verkligen vill, medan andra sitter under korkeken :-)
Det blir en balansgång när man har en partner som inte lever i samma tempo eller som inte riktigt kan tänka sig att ta stora kliv i olika riktningar i livet. Min ex-man höll ännu högre tempo än jag...Phu! Men det var aldrig en tråkig stund, för det fanns det inte tid med.
Ha det gott!
Kramen,
Anneli
Tack för heja-rop!
RaderaJa, det kan vara lite knepigt, särskilt när jag har en tendens att kunna bli lite...hmm...sur när saker och ting inte går så fort som jag vill :-).
Detsamma till dig och ha en härlig semester nu! Det är du värd!
Kram!