Ekonomiska mål

lördag 7 november 2020

Privatekonomi med tjejmatematik

EFTER ATT HA AVSLUTAT GÅRDAGEN med att se samtliga avsnitt av den nya serien "Kärlek & Anarki" på Netflix (önskar jag hade några avsnitt kvar, SÅ bra och hög igenkänningsfaktor för min del) så sov jag ganska gott och hyfsat länge. Dag två som gräsänka gav jag mig ut på stan. Tanken var att möjligen hitta en födelsedagspresent till min sambo som snart fyller år. Skulle först in på Svenskt Tenn, även om jag inte visste vad jag skulle köpa där. Ville mest på kul komma därifrån med ett fint inslaget paket, men jag kom bokstavligen inte ens in. Kön utanför ringlade ända bort mot Dramaten (och för er som inte har koll på avståndet mellan Svenskt Tenn och Dramaten: 1) Grattis! och 2) Det rör sig om ca 200 meter).

SNOPET AVVERKADE JAG en rad andra snobbiga butiker såsom Nordiska Galleriet och POSH living, utan att köpa vare sig bokhyllor för 42.000:- eller en guldfärgad ananas för lite mindre. Däremot, någonstans i Sturegallerian såg jag en så vansinnigt snygg kappa! (Avskyr ordet "kappa", för det låter väldigt mycket tant. Men om det inte är en jacka, och knappast en rock - ja, då är det väl en kappa? Samma sak med "blus". Farmor hade blusar! Men om det inte är en tröja, och inte en skjorta, och inte en ungdomlig "top" - ja, då är det väl en blus?).

KAPPAN VAR SNYGG ÄVEN NÄR jag tog mig tid att prova den (något jag sällan orkar när jag handlar kläder), och priset var många tusen under en annan kappa jag ratat för ett par veckor sedan just för att jag inte kunde försvara priset. Så jag köpte den! Av bara farten plockade jag även åt mig en modern sidenblus i kort modell på rea (den var väääldigt billig, just sayin´), som jag inte provade. Upptäckte dock hemma att jag kunde ha den och gillade den!

MAN KAN SÄGA ATT JAG TOG ETT ÅTERFALL och shoppade mig lycklig :-). För tro nu inte att jag var klar med att unna mig, oh no! Ett litet spontanbesök tillsammans med Östermalmsdamerna på skolan "Beauty and Spa-center" stod nu på agendan. Lite fotmassage ska väl en soon-to-be Djursholmsfru ha en mulen lördag?

FÖDELSEDAGSPRESENT? Nja, men nu kommer den ypperliga tjejmatematiken väl till pass! För om man tänker på det, vad vill killar ha egentligen? Om de nu blir bjudna på restaurang på sin födelsedag? Ett trevligt sällskap såklart! Och om jag följer med, uppklädd i min nya blus och min snygga kappa (kan tänka mig snygg frisyr och smink i tillägg), ja...då har ju han tjänat på mina inköp? Kan man inte säga så? Att presenten till honom blir presenterna jag köpte till mig själv? Jag älskar tjejmatte :-).

I ALLA FALL, när jag nu var på den här skönhetsbehandlingen så frågade min terapeut (elev) mig om jag visste att jag hade mycket kristaller i kroppen? Jag förstod inte vad hon menade, utan frågade henne vad kristaller var. Hon berättade (och jag har därefter googlat) att kristaller är slaggprodukter som bildas när kroppen är i obalans. Det hör ofta ihop med sjukdomar eller smärta, och kristallerna sätter sig ofta under huden i fötterna. De känns som små gruskorn ungefär, och jag kunde ju känna dem själv när hon visade.

ATT MIN KROPP ÄR I OBALANS TROR jag inte jag behöver förklara för någon här i bloggen. Ni känner alla till mina fysiska problem och smärtor, och jag drog den korta versionen även för terapeuten (fortfarande elev, därför är priserna på alla behandlingar reducerade. Jag har inte blivit helt galen!). Vi fick ett intressant samtal då hon trodde mycket på zonterapi (och även healing), och detta satte igång tankarna ytterligare i mitt redan snurriga getingbo.

KAN DET VARA SÅ ATT MINA SMÄRTOR är av psykisk karaktär? Ja inte så att jag inbillar mig smärtorna, så enkelt är de inte. Smärtorna är alldeles för verkliga, men vad jag menar är: Finns det en orsak bakom dem som hänger ihop med det mentala? Försöker min kropp berätta mer för mig än vad hittills har haft kapacitet att förstå?

FÖRUTOM HÖFT OCH BEN, som sakteliga snarare blir sämre än bättre, så har jag även fått obehagliga "kramper" i bröstryggen. Det började för 1-2 månader sedan, och känns ungefär som om någon tar ett buntband och drar åt runt bröstkorgen. Det hugger till, och sedan har jag svårt att ta ett djupt andetag. Efter ca 20-30 sekunder släpper det igen. Detta upprepas med oregelbundna mellanrum, ibland dagligen och ibland med några dagars mellanrum.

MAN SKULLE JU KUNNA MISSTÄNKA CORONA eftersom det sitter runt lungorna. Men jag är kärnfrisk i övrigt (temp 36,2 idag), har ingen hosta och är inte förkyld. Så det verkar långsökt. Skulle jag söka läkarvård misstänker jag att panikångest skulle nämnas. Men nej, jag har haft panikångestattacker förut, och detta är något annat. Jag är egentligen inte heller speciellt stressad. TYCKER JAG! Men sen när jag verkligen tänker till...hur mår jag egentligen? Kan det ändå blivit för mycket med skolan, nytt jobb, valp, stressen över stan, husköp, sjuk pappa och nu planerad flytt? Lever jag inte så mycket "här och nu" som jag tror?

JAG HAR INTE LANDAT I ALLA TANKAR ÄNNU, men jag tror ändå att jag måste ta ett steg tillbaka. Det är inte lätt såklart, jobba måste jag ju, och hunden stannar förstås. Stan slipper jag ju per automatik inom kort, så flytten har ju trots allt hög prioritet. Men kanske behöver jag tänka till på andra punkter? Kanske ska jag fundera över sparandet (inte sluta spara, men förenkla/automatisera och inte logga in på Avanza varje dag), bloggandet, uthyrning av maskiner och annat "småpyssel" som jag faktiskt kan sluta med? Kanske helt skippa sociala media? BARA fokusera på just jobbet, familjen och så småningom det nya huset? Lägga till yoga, mentala övningar of some sort, läsa mer böcker i pappersformat, vara noga med kosten (utan att hamna i hälsohets då) och bara försöka vara, hur svårt det än kan te sig ibland? Ja, för jag tänker alltså inte börja handla kristaller lite random, mer bara...andas?

JAG TROR JAG ÄR NÅGOT PÅ SPÅREN. Dessutom är det den enda väg jag inte provat för att bli frisk. Och hälsan står över allt annat, det är ett som är säkert. För jag tror faktiskt inte jag är mitt bästa jag just nu. Troligen rätt sur, ofta trött och lättretlig.

LITE LÄTTARE I SINNET ÄR JAG DOCK REDAN. Joe Biden blir nästa president i USA! Det är en otrolig lättnad och jag håller tummarna för att USA tar klimathotet på allvar framöver, och att de i övrigt tar det ansvar som ett land som USA bör.

DET FINNS HOPP!
För USA, för mig och för min sambos födelsedag :-)



Grattis älskling :-)

14 kommentarer:

  1. Oj, mycket i ett och samma inlägg. Men jag kommenterar det lättaste, Kärlek och anarki upptäckte jag igår men hann knappt börja innan jag var tvungen att sluta, så jag har många avsnitt kvar. /Hea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, jag vet :-). Det blev galet långt!

      Men vad härligt att du har en underbar serie framför dig! Hoppas du gillar den du också!

      Tack för alla dina kommentarer!

      Radera
  2. Hej,

    Tack för din kommentar hos mig...Javisst är en dotter som luktar häst den bästa doften en dotter kan ha. Underbart bara!

    Men varför var det kö till Svenskt Tenn? Jag tänkte mig dit nästa helg....

    Precis vad jag just skrev om och skall skriva om...Att kliva in i sin egen lilla bubbla och bara fokusera på sådant som är hälsosamt och som skapar glädje. Det viktiga i livet. Man kan känna behov av att skala av och av att behöva komma ihåg vad som är det viktigaste egentligen. Ja! För guds skull, automatisera ditt sparande. Det gör jag. Jag var besatt av att kolla mitt sparande och investerande dagligen men det går inte...

    Haha...Jag tänke också skriva om kappor. Jag hittade just en unna-mig-kappa på REA. Den bästa sorter...

    Ja, det där med att snopet vandra genom lyxshoppingsaffärer i Stockhol....Jag undrar alltid: Vem köper det här? Vad har de för jobb och inkomster? Är folk på riktigt?

    Ta hand om dig själv. Hälsan kommer först.

    Stor kram,

    Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror kön beror på Corona, man har ett mindre antal kunder i butiken samtidigt helt enkelt. Jag håller med om att man ofta undrar vem som köper en pinnstol för 26.000:-, men någon måste ju uppenbarligen göra det?

      Ja, kanske bör man lägga mindre fokus hos Avanza, men det är svårt eftersom jag tycker det är väldigt kul samtidigt. Jag ska försöka hitta en gyllenen medelväg :-).

      Stort tack för din kommentar!
      Kram Louise

      Radera
    2. Ja, och speciellt kul blir det ju att titta in när sparandet går över miljonen!!! Härligt! :-)

      Radera
  3. Härligt inlägg!

    Du är inte rädd för att känslan över bröstryggen kan vara relaterat till hjärtat? Infarkt? Symptomen kan vara ganska diffusa i förstadiet.
    /JS

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, tack :-)

      Jo, det är klart tanken har slagit mig. Men samtidigt känns det oerhört överdrivet och jag är rädd att jag skulle bli utskrattad om jag sökte läkarvård. Tänker då att de just skulle säga att det "bara" var panikångest, och skicka hem mig med tabletter och rekommendation att vila typ.

      Nu kommer jag ju definitivt googla dock...

      Ha det fint!

      Radera
  4. Hahaha, jag tycker att "tjejmatematik" påminner mycket om manlig logik i present-till-frugan-sammanhang. Tänk sexiga underkläder, är det till henne eller honom...egentligen? Eller en ny diskmaskin om den gamla gått sönder, så att hon slipper diska för hand? Omtänksamhet i en liten ask! ;-) Fast jag hoppas att den typen av resonemang dött ut vid det här laget och snart är lika abstrakt som dinosaurierna.

    Jag gjorde faktiskt ett litet experiment för några veckor sedan, någon sorts självhypnos jag googlade fram på YouTube. Jag visste inte alls vad jag kunde förvänta mig och var kanske lite skeptisk, men jag följde instruktionerna i lugn och ro och efteråt kände jag mig lite groggy. Men faktum är att jag också kände mig mer receptiv, oklart vilken nytta jag egentligen hade av det men jag tänker att man kanske kan upptäcka/utveckla nya sidor och få någon ny insikt rent av?

    Jag lyssnade även på någon bok där man skulle känna in varje liten del av sin kropp under någon typ av meditationsövning. Jag fattar att det låter flummigt, men om du nu ändå har lite egentid kvar i helgen kanske det är värt att prova ändå? :-)

    Kram Fumlan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte lite så jag med. En gång åkte min man med kort varsel till Chicago och jag sa att han i så fall måste komma hem med en present. Döm om min förvåning när det visar sig att han lagt en halv förmögenhet på korsett och stringtrosor på Victorias secret. Jag hatar stringtrosor och kan avslöja att den där presenten fortfarande ligger kvar med lapparna på i den fina påsen den kom i. Han använde nog killmatematik ;)

      /Frihetsmamman

      Radera
  5. Jag vet, jag var nästan lite orolig när jag skrev det där, för det kan ju låta väldigt gammeldags och med fel "vibbar", men det var såklart bara på skoj (vilket jag vet att du förstår). Jag är mest sur för att jag inte lyckas hitta en bra födelsedagspresent!

    Har inte provat "självhypnos", men väl den typen av meditationsövningar som du nämner. Tycker det kan ha en avslappnande effekt för stunden, men vet inte vad jag tror på lång sikt. Sen beror det såklart på vilken person ("röst") man lyssnar på, antar att det finns en uppsjö av olika varianter som alla är av olika kvalitet...

    Egentiden börjar lida mot sitt slut nu, men jag längtar lite efter vovven, så det är ganska okej ändå :-). (Sambon!? Jodå, men han ska iväg och jobba direkt).

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, jamen såklart. Skulle tro att de allra flesta ser glimten i ögat i texten! ;-)

      Min man fyller också år i dagarna, men vi har båda kapitulerat för pressen att skaffa påhittiga och genomtänkta presenter. Jag får alltid rosor och en flaska bubbel (jag har inte haft hjärta att avslöja att rosorna gärna skulle kunna bytts ut mot en flaska till, eller en dyrare variant eftersom jag inte har något handlag med blommor), jag uppskattar gesten. Och eftersom han brygger egen öl och är för...ekonomisk för att köpa dyr finöl för att få nya uppslag till egna ölprojekt, så brukar jag go bananas på finölshyllorna en gång om året.

      Självhypnos låter lite läskigt, men det kändes nog mer som någon form av avslappningsövning egentligen. Just denna iaf.

      Radera
  6. Problemet i mitt fall är att detta är en sån där otäckt jämn födelsedag som bara "måste" firas lite extra. Vår ursprungliga plan var ju en resa till Sydafrika, men det går ju av uppenbara skäl inte att genomföra just nu. Därför vill jag gärna göra något lite extra...Men det ska nog ordna sig! I övrigt har min sambo och hela hans familj alltid varit galet generösa och påhittiga med presenter/julklappar...tycker det är lika jobbigt varje år, men har börjat tagga ner. De får hålla på bäst de vill, så bidrar jag med lite mindre saker!

    Dyrare bubbel får min röst ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typiskt att inte Sydafrika blev av, det låter underbart och som en perfekt lösning på det jämna problemet! ;-)

      Känner igen där med generositeten, min brors syster kommer från en liknande familj och jag känner mig alltid så fruktansvärt otillräcklig i festliga/sociala sammanhang där de ingår. Det fixas till tusen som om livet stod på spel, och jag känner att jag nästan slår knut på mig själv för att inte framstå som lat eller oengagerad i jämförelse. Fullkomligt dränerande!

      Men som du säger, de får greja bäst de vill och det är ju faktiskt ingen tävling. ;-)

      Radera
    2. Nej, ibland är det skönt att bli äldre så man faktiskt kan rent ut sagt skita i vissa saker och vad vissa tycker!

      Ps: Vad är det för fel på julklappsspelet för vuxna!?

      :-)

      Radera

Summering av årets utdelningar

NU HAR JAG BARA 185 KRONOR kvar att erhålla i utdelning, så det känns tryggt att göra en sammanställning av vad året har inneburit på utdeln...