Privatekonomi med tjejmatematik

EFTER ATT HA AVSLUTAT GÅRDAGEN med att se samtliga avsnitt av den nya serien "Kärlek & Anarki" på Netflix (önskar jag hade några avsnitt kvar, SÅ bra och hög igenkänningsfaktor för min del) så sov jag ganska gott och hyfsat länge. Dag två som gräsänka gav jag mig ut på stan. Tanken var att möjligen hitta en födelsedagspresent till min sambo som snart fyller år. Skulle först in på Svenskt Tenn, även om jag inte visste vad jag skulle köpa där. Ville mest på kul komma därifrån med ett fint inslaget paket, men jag kom bokstavligen inte ens in. Kön utanför ringlade ända bort mot Dramaten (och för er som inte har koll på avståndet mellan Svenskt Tenn och Dramaten: 1) Grattis! och 2) Det rör sig om ca 200 meter).

SNOPET AVVERKADE JAG en rad andra snobbiga butiker såsom Nordiska Galleriet och POSH living, utan att köpa vare sig bokhyllor för 42.000:- eller en guldfärgad ananas för lite mindre. Däremot, någonstans i Sturegallerian såg jag en så vansinnigt snygg kappa! (Avskyr ordet "kappa", för det låter väldigt mycket tant. Men om det inte är en jacka, och knappast en rock - ja, då är det väl en kappa? Samma sak med "blus". Farmor hade blusar! Men om det inte är en tröja, och inte en skjorta, och inte en ungdomlig "top" - ja, då är det väl en blus?).

KAPPAN VAR SNYGG ÄVEN NÄR jag tog mig tid att prova den (något jag sällan orkar när jag handlar kläder), och priset var många tusen under en annan kappa jag ratat för ett par veckor sedan just för att jag inte kunde försvara priset. Så jag köpte den! Av bara farten plockade jag även åt mig en modern sidenblus i kort modell på rea (den var väääldigt billig, just sayin´), som jag inte provade. Upptäckte dock hemma att jag kunde ha den och gillade den!

MAN KAN SÄGA ATT JAG TOG ETT ÅTERFALL och shoppade mig lycklig :-). För tro nu inte att jag var klar med att unna mig, oh no! Ett litet spontanbesök tillsammans med Östermalmsdamerna på skolan "Beauty and Spa-center" stod nu på agendan. Lite fotmassage ska väl en soon-to-be Djursholmsfru ha en mulen lördag?

FÖDELSEDAGSPRESENT? Nja, men nu kommer den ypperliga tjejmatematiken väl till pass! För om man tänker på det, vad vill killar ha egentligen? Om de nu blir bjudna på restaurang på sin födelsedag? Ett trevligt sällskap såklart! Och om jag följer med, uppklädd i min nya blus och min snygga kappa (kan tänka mig snygg frisyr och smink i tillägg), ja...då har ju han tjänat på mina inköp? Kan man inte säga så? Att presenten till honom blir presenterna jag köpte till mig själv? Jag älskar tjejmatte :-).

I ALLA FALL, när jag nu var på den här skönhetsbehandlingen så frågade min terapeut (elev) mig om jag visste att jag hade mycket kristaller i kroppen? Jag förstod inte vad hon menade, utan frågade henne vad kristaller var. Hon berättade (och jag har därefter googlat) att kristaller är slaggprodukter som bildas när kroppen är i obalans. Det hör ofta ihop med sjukdomar eller smärta, och kristallerna sätter sig ofta under huden i fötterna. De känns som små gruskorn ungefär, och jag kunde ju känna dem själv när hon visade.

ATT MIN KROPP ÄR I OBALANS TROR jag inte jag behöver förklara för någon här i bloggen. Ni känner alla till mina fysiska problem och smärtor, och jag drog den korta versionen även för terapeuten (fortfarande elev, därför är priserna på alla behandlingar reducerade. Jag har inte blivit helt galen!). Vi fick ett intressant samtal då hon trodde mycket på zonterapi (och även healing), och detta satte igång tankarna ytterligare i mitt redan snurriga getingbo.

KAN DET VARA SÅ ATT MINA SMÄRTOR är av psykisk karaktär? Ja inte så att jag inbillar mig smärtorna, så enkelt är de inte. Smärtorna är alldeles för verkliga, men vad jag menar är: Finns det en orsak bakom dem som hänger ihop med det mentala? Försöker min kropp berätta mer för mig än vad hittills har haft kapacitet att förstå?

FÖRUTOM HÖFT OCH BEN, som sakteliga snarare blir sämre än bättre, så har jag även fått obehagliga "kramper" i bröstryggen. Det började för 1-2 månader sedan, och känns ungefär som om någon tar ett buntband och drar åt runt bröstkorgen. Det hugger till, och sedan har jag svårt att ta ett djupt andetag. Efter ca 20-30 sekunder släpper det igen. Detta upprepas med oregelbundna mellanrum, ibland dagligen och ibland med några dagars mellanrum.

MAN SKULLE JU KUNNA MISSTÄNKA CORONA eftersom det sitter runt lungorna. Men jag är kärnfrisk i övrigt (temp 36,2 idag), har ingen hosta och är inte förkyld. Så det verkar långsökt. Skulle jag söka läkarvård misstänker jag att panikångest skulle nämnas. Men nej, jag har haft panikångestattacker förut, och detta är något annat. Jag är egentligen inte heller speciellt stressad. TYCKER JAG! Men sen när jag verkligen tänker till...hur mår jag egentligen? Kan det ändå blivit för mycket med skolan, nytt jobb, valp, stressen över stan, husköp, sjuk pappa och nu planerad flytt? Lever jag inte så mycket "här och nu" som jag tror?

JAG HAR INTE LANDAT I ALLA TANKAR ÄNNU, men jag tror ändå att jag måste ta ett steg tillbaka. Det är inte lätt såklart, jobba måste jag ju, och hunden stannar förstås. Stan slipper jag ju per automatik inom kort, så flytten har ju trots allt hög prioritet. Men kanske behöver jag tänka till på andra punkter? Kanske ska jag fundera över sparandet (inte sluta spara, men förenkla/automatisera och inte logga in på Avanza varje dag), bloggandet, uthyrning av maskiner och annat "småpyssel" som jag faktiskt kan sluta med? Kanske helt skippa sociala media? BARA fokusera på just jobbet, familjen och så småningom det nya huset? Lägga till yoga, mentala övningar of some sort, läsa mer böcker i pappersformat, vara noga med kosten (utan att hamna i hälsohets då) och bara försöka vara, hur svårt det än kan te sig ibland? Ja, för jag tänker alltså inte börja handla kristaller lite random, mer bara...andas?

JAG TROR JAG ÄR NÅGOT PÅ SPÅREN. Dessutom är det den enda väg jag inte provat för att bli frisk. Och hälsan står över allt annat, det är ett som är säkert. För jag tror faktiskt inte jag är mitt bästa jag just nu. Troligen rätt sur, ofta trött och lättretlig.

LITE LÄTTARE I SINNET ÄR JAG DOCK REDAN. Joe Biden blir nästa president i USA! Det är en otrolig lättnad och jag håller tummarna för att USA tar klimathotet på allvar framöver, och att de i övrigt tar det ansvar som ett land som USA bör.

DET FINNS HOPP!
För USA, för mig och för min sambos födelsedag :-)

Grattis älskling :-)