Jo tack, ganska bra! Jag är ganska stolt över mig själv för att ha tränat 4 tuffa pass varje vecka, och haft en sund kost (med ett fåtal medvetna avsteg). Jag har inte ätit en enda godisbit och aldrig valt hiss/rulltrappa om det funnits trappor att gå i. Det har krävt en del planering och viljestyrka att genomföra programmet, men det har inte varit så jobbigt som jag trodde från början.
RESULTATEN DÅ? Ja, vikten är oviktig, men ca 1,5 kg mindre är det väl nu än vid start. Starkare core absolut, och nya insikter kring kosten som jag tar med mig framöver. So far so good. Däremot har jag inte fått ordning på höft och ben och har inte kunnat springa.
SÅ KAN DET INTE FORTSÄTTA! Jag är för ung för att inte fungera med fysisk träning, och jag har även problem i vardagen med att köra bil. Smärta på natten är också vanligt förekommande. Så idag tog jag mig i kragen och ringde till en läkare för att få remiss till magnetröntgen. Det är nog helt enkelt så att en disk stökar, och även om det möjligen kan gå över av sig självt så orkar jag inte vänta längre nu.
TID ÄR BOKAD OM TVÅ VECKOR.
Håll tummarna för mig!
Är det inte lustigt hur man kan längta efter något när man inte kan göra det?
Bra jobbat !
SvaraRaderaThank´s :-)
Radera/Louise
Grymt jobbat med 8-veckorsprogrammet men tråkigt att höra att det fortfarande stökar :( Bra att du fått tid för röntgen! Håller tummarna för att allt går toppen!
SvaraRaderaJa, jäklar vad jag är less på att ha ont typ hela tiden! Tack för pepp, nästa år SKA jag springa Lidingöloppet!!
Radera//Louise
Oj vad jag kände igen mig i bildtexten :-) Visst är det knäppt att man kan längta efter att få komma ut och springa då man har ett pajat knä, men ibland hellre tömmer kattlådan med bara händerna än att snöra på sig löparskorna när man är frisk? Bra jobbat med träningen, impad av din karaktär! :-D
SvaraRadera