En seg parallellvärld

DET BLIR INTE MYCKET SKRIVET HÄR. Det känns lite som att vi hamnat i en märklig parallellvärld. Coronavärlden eller så. Det mesta handlar om Corona (Covid -19 kanske, men Corona är roligare att säga). Det mesta är segt, jobbet går på halvfart. På nyheterna är det samma sak mest hela tiden, men de senaste dagarna verkar det inte finnas mycket nytt att rapportera om. Det vill säga, dödstalen sjunker i Italien och Spanien, och även om de ökar ibland annat USA är det som vi är lite resistenta för siffrorna nu. Så Anders Tegnell får upprepa ungefär samma sak gång på gång, och tja…det är som sagt ganska segt.

JAG ÄR FORTFARANDE inte påverkad på annat sätt än att jag inte kan besöka pappa som är sjuk (inte i Corona). Det känns dock märkligt, och jag har förstått på personalen att han tappat mycket i vikt. Det är svårt att säga om han har två veckor, två månader eller två år kvar att leva. Troligen månader. Men det kan ju gå fort när gamla människor tappar livslusten och slutar äta, så jag är ständigt lite i beredskapsläge.

VI VAR MED OCH BUDADE på en riktig FIRE-lägenhet förra veckan. Med FIRE-lägenhet menar jag att den hade extremt låg avgift och tillhörde en skuldfri bostadsförening. Till en vettig peng hade den varit klart attraktiv, även om det förelåg ett rejält renoveringsbehov. Det hela verkar dock sluta med att säljaren (en gammal gubbe) inte tänker sälja lägenheten alls. Vi har kanske inte hört det allra sista utspelet ännu, men han verkar helt klart vara en knepig fan. För trots dessa tider, och trots renoveringsbehovet, hade han tänkt sig att slutpriset skulle landa ungefär en miljon över utgångsbudet. Där kommer vi aldrig mötas kan jag tala om, och lite sura är vi på mäklaren som gick ut med lockpris. (Nu kan det ju vara så att den knepiga säljaren inte varit fullt ut ärlig med mäklaren heller, det vet vi inget om). Surt för alla parter i alla fall, när det blir såhär.

EN LITEN RIDOLYCKA passade jag på att utsätta kroppen för också. Under en hopplektion förra veckan så valde jag och hästen olika håll efter ett hinder. Åt det håll hästen valde att springa stod ett nytt och ganska högt hinder (som vi hoppat en stund innan) och ganska snart insåg hästen att det inte gick att hoppa det stora hindret ur den nya vinkeln, varpå han var tvungen att tvärt byta riktning. Någonstans här hade jag redan förlorat rumskontrollen och smällde ganska hårt i backen.

JAG KOM PÅ FÖTTER RÄTT FORT och avslutade lektionen med ett par mindre skutt och åkte sedan hem för att vila. Anade att det skulle bli tufft dagen efter – och det blev det. Är rädd att ett revben eller två har fått sig en spricka eller något sådant, och jag har svårt att sova, hosta (tur att jag inte har Corona!) och skratta. Min ordinarie träning har också fått bromsas lite, coreövningar med skadade revben är skitsvårt!

INNAN DENNA LILLA INCIDENT hade jag inte ramlat av en häst sedan 2012. Även då under en hopplektion, i en sväng när sadelgjorden (remmen som håller sadeln på plats under magen) gick av! Det kan tilläggas att i båda dessa fall har jag ridit på andra hästar än min egen, och möjligen ska jag sluta hoppa andras hästar på högre nivå. Sin egen häst känner man ju, och har referenser till hur både häst och utrustning ska kännas under ridpasset. Tant är ju ingen ungdom längre, så dessa fall i backen kanske är onödiga framöver :-).

I ÖVRIGT HAR JAG börjat fundera ännu mer över balansen mellan tid, energi och pengar. Att jobba mindre är nog något som kommer bli nödvändigt för mig framöver, om jag ska behålla hälsan och må bra i livet. Kanske kommer jag arbeta mindre på nuvarande arbetsplats till hösten, om jag får, eller så byter jag helt inriktning gällande mitt arbete. Jag har börjat kartlägga olika möjligheter och får se vad som händer. Det lilla stegets makt ska inte underskattas!

HUND ÄR PÅ TAPETEN OCKSÅ. En livslång dröm för mig, men också något jag vet är svårt om man inte har tiden. Jobba med hunden vore den ultimata drömmen. Men allt det där lär jag återkomma till så småningom. Nu gäller det att ta ett steg i taget, och inte stressa upp sig över att allt inte går så fort framåt som jag skulle önska.

BÖRSEN TUFFAR PÅ UPPÅT DUKTIGT IDAG! Jag har knappt några röda siffror kvar nu längre, bortsett ett par fonder och enstaka innehav (Resurs, Securitas, SEB och kanske något mer). Jag sitter även tryggt på ca 5-6% kassa just nu, som ska investeras vid ytterligare nedgång. För sannolikt har vi inte sett botten ännu…

Hur är era liv i Corona-sörjan?

My dream!