JAG KÖPTE MIN NUVARANDE HÄST för tre år sedan, alltså 2016. Då hade jag letat ganska länge efter en passande kompis, och nästan gett upp hoppet om att hitta någon alls. Jag ville känna den där RIDGLÄDJEN direkt när jag satt upp på hästen, men vid varje provridning blev jag besviken. Hästarna var för SEGA (jag vill ha energiska och pigga pållar), eller hade inget DRIV MOT HINDER (jag vill ha en häst som älskar att hoppa), eller också så gick de knappt att RIDA UT PÅ (jag älskar att rida i skog och mark och måste ha en häst jag kan rida ut själv på i alla miljöer).
JAG HITTADE HONOM TILL SIST. Bara några mil utanför Stockholm faktiskt. Hans tidigare ägare var toppen att ha att göra med, så jag fick rida honom flera gånger under en månads tid innan jag tog beslutet att köpa. Men jag kände egentligen efter fyra sekunder att han var rätt för mig, även om den första provridningen inte gick särskilt bra. Det är en MYCKET pigg och känslig häst, och när han missförstod mina signaler hoppade han rätt upp i luften och försökte sedan springa iväg. Det har dock blivit bättre sedan dess :-).
HAN ÄR IMPORTERAD FRÅN IRLAND. Där lär sig hästar oftast bara att springa fort och hoppa, och det var väl lite det han kunde när han kom till Sverige. Nu kan han lite mer, även om han aldrig kommer bli en dressyrhäst.
HAN ÄR 10 ÅR OCH GANSKA LITEN, bara ca 154 cm. Alltså bara några centimeter över ponnymåttet. Fast jag är inte så stor jag heller, så det funkar bra. Hans storlek gör honom dock något begränsad i hoppningen, han har för korta steg (och för dålig galopp) för att hoppa stora banor med långa avstånd mellan hindren. Men det gör inget alls, vi tränar och tävlar på meter-nivå är är nöjda och glada med det.
HAN HOPPAR ALLT! Han har ALDRIG vägrat på ett enda hinder jag styrt honom mot. Vi travhoppar enstaka hinder på 120 cm, och han skuttar snällt över. Han är också härlig att rida ut på, och älskar att få springa JÄTTEFORT, även om han inte alltid får sin vilja genom.
HAN ÄR SNÄLL. Mot allt och alla. Protesterar inte ofta, och går med på bad, transportering och veterinärkoller. Han har bra hovar och klarar att äta allt utan att bli för tjock. En mycket praktisk liten häst faktiskt!
JAG GICK DOCK IGENOM en tung period förra hösten, och nu ska jag göra en ekonomi-koppling till min hästhistoria. Min dotter skulle då flytta hemifrån för att plugga, och hennes boende i den nya staden blev en ganska rejäl utgift (och en löpande kostnad). Samtidigt gick höpriset upp på grund av torkan, och i stället för 3,10 kr/kg skulle jag betala nära 8 kr/kg! Stallhyran höjdes i samma veva, och tro det eller ej - min vanligtvis friska häst blev halt på ett bakben! Jag fick PANIK över allt större utgifter och mådde riktigt dåligt.
TACK OCH LOV hittade jag en bra lösning! En bekant som just köpt sin första unghäst behövde en sällskapshäst, och eftersom veterinären inte kunde hitta orsaken till varför min häst var halt så fick jag rådet att låta honom gå i stora hagar under en period för att öka hans rörlighet i kroppen. Han skulle dock inte ridas, men som sällskapshäst kunde han ju gå! Så förra hösten flyttade han ut en lite längre bit från stan där han numera går i jättestora kuperade hagar och mår gott. FRISK blev han ganska fort också!
PÅ GÅRDEN DÄR HAN STÅR NU har han det toppen, och mina utlägg har minskat. Det finns nämligen hö så det räcker och blir över från gårdens egen skörd. Dessutom går han och hans kompis ute nästan jämt, även fast det finns stall och boxar vid behov. Eftersom hon som har gården dessutom får rida honom ibland så står hon för vissa kostnader som motprestation också.
PROBLEMET är bara att det är lite långt för mig när jag ska åka och rida honom. Men jag vill heller inte flytta tillbaka honom eftersom han har det så himla bra där han är, och kostnaderna är låga. Jag har fått frågan från hon som hjälper mig (och har gården) om hon inte kan få KÖPA honom, men jag får lite panik vid tanken och säger just nu NEJ. Fast den här lösningen är inte hållbar i all evighet heller.
JAG ÄLSKAR DEN DÄR HÄSTEN och vill att han ska ha det bra. Ibland tänker jag att det kanske skulle funka att vara utan häst ett tag (och ända kunna rida/hälsa på ibland), men jag undrar hur jag i så fall någonsin skulle kunna hitta en ny häst framöver. För ska jag ha en ny häst måste den ha samma grundkvaliteér som den nuvarande, men gärna vara lite större och mer utbildad. Vad tror ni händer då?
DEN BLIR SVINDYR!
Så just nu är jag faktiskt i limbo på något sätt, och vet inte riktigt hur jag ska bete mig för att alla (det vill säga häst, jag och min medhjälpare) ska få till det på bästa sätt. Men jag vet att jag VILL ha häst och att jag VILL utveckla min ridning. Att leva hästliv för mig är nämligen ungefär lika naturligt som att borsta tänderna.
TÄNK OM MIN SÄRBO kunde bo lite mer lantligt så vi hade kunnat bo ihop? Med lägre boendekostnader hade hästen i princip varit en icke-fråga. Men han bor, och "måste" bo i stan några år till, och Stockholm City kan aldrig bli ett alternativ för mig. Det finns liksom ingen naturlig möjlighet till hästliv där.
SÅ ÄR SITUATIONEN JUST NU. Jag gissar att jag får anledning att återkomma med en uppdatering...
Min tanke är att om du tycker så mycket om hästen som det låter som du gör, ska du inte släppa den. Finns det ingen möjlighet för dig att själv flytta närmare hästen? Även om det blir längre till jobbet?
SvaraRaderaMvh FBM
Tack för input, det är ju lite så jag resonerar också. Tyvärr är flytt inte möjlig än på några år (av olika skäl), åtminstone inte åt det hållet hästen bor. Då blir det långt både till jobb och särbo, och jag har flyttat för mycket för att flytta ännu en gång redan nu... Uppskattar din spontana tanke och din kommentar dock! Ska fundera vidare och verkligen känna efter med hjärtat och inte ta några förhastade beslut.
SvaraRaderaTack!