RUBRIKEN FÅR EN
SÄKERT ATT UNDRA. Men hur konstigt det än kan låta så är det faktiskt, något
förenklat, sanningen för mig.
JAG OCH MIN SÄRBO
skulle ha en liten framtidsdiskussion igår. Tyvärr hade vi lite olika
uppfattningar om vad diskussionen egentligen skulle leda fram till, vilket gav
upphov till att den till viss del spårade ur. Men innan det spårade ur
diskuterade vi boendefrågan. Något vi har gjort sisådär tusen miljarder gånger
tidigare, och ändå aldrig lyckats hitta en lösning som funkar till 100%. Det blir
alltid kompromisser i någon form, och ofta är det mitt hästintresse som behöver
kompromissas bort för att logistiken ska fungera. Eftersom jag inte vill
kompromissa med det fortsätter vi vara särbos, vilket såklart har sina fördelar
det också. Dock är ekonomin en rätt sur nackdel eftersom vi tillsammans betalar
ca 18.000:- för två boenden, boenden som knappt används mer än 50% eftersom vi
oftast är hos varandra. Dessutom har vi ett landsställe vi vill kunna nyttja
ibland, så då blir ”användningsgraden per boende” (snacka om att använda
omskrivna ekonomitermer) ännu lägre.
AV EN SLUMP när
jag flipprade runt på sociala media igår såg jag ett parhus som var till salu
på Lidingö. Det var ett klassiskt parhus i hyfsat bra skick, ett sådant du kan
hitta i ungefär vilken svensk stad som helst (då till en tredjedel av priset
troligtvis). Det låg nära vattnet, väldigt nära, men saknade den sjöutsikt jag
har idag. Å andra sidan saknar jag att bo i hus, så 130 kvm skulle kunna vara
ett lindrande plåster på såren för att möjligen försaka en sådan detalj.
Hypotetiskt talat alltså!
RÄKNEHJÄRNAN gick
igång. Jag insåg att om vi tillsammans skulle köpa detta parhus skulle vår
totala månadskostnad, inklusive drift och räntor, bli ca 5000:-/månaden, dvs 2.500
kr/person. Om vi snabbt räknar i huvudet skulle det betyda en gemensam
kostnadsminskning för boende med totalt 13.000 kronor/månad!
INTE NOG MED DET!
Detta specifika lilla hus hade dessutom en oinredd källarvåning med egen
ingång. Hörde jag uthyrning?
HYR MAN UT
KÄLLAREN blir det alltså GRATIS att bo i ett hus på Lidingö!
Eller, självklart
förstår ju alla att inget är gratis och att vi i exemplet ovan har pyntat in
mer än 50 % kontant i köpeskillingen. Men de pengarna har vi ju redan i form av
nuvarande bostäder, så därför blir det liksom lite gratis ändå, om ni förstår mitt ologiska resonemang.
JAG SKULLE JU
FAKTISKT KUNNA JOBBA 80%, eller 60% också för den delen, och ändå HA RÅD MED
HÄST! Det enda är att jag skulle få en bit att åka till stallet (ca 2 mil)
eftersom det är oerhört svårt (och sjukligt dyrt) att ha häst på just Lidingö. Men det finns ju en smidig tunnel numera, som ganska enkelt tar den bilburne till norrort.
LIDINGÖ eller
någon av de andra snobbiga (förlåt mina fördomar) förorterna STOCKSUND och DJURSHOLM är faktiskt rent
geografiskt platser som är möjliga för oss att bo på tillsammans. Med det menas
att närheten till Stockholms innerstad bibehålls, och vi kan lösa logistiken
som är uppbyggd däromkring.
MEN JAG VET INTE
OM JAG VILL FLYTTA TILL NÅGON AV DESSA PLATSER. Även fast jag gärna vill bo i hus igen.
Så precis som vanligt, och som så många gånger förut, spinner tankarna alltför
fort och jag får så smått hjärtklappning och panik över alla beslut som borde
kunna vara så enkla men som i verkligheten är så oerhört jäkla svåra! För jag
är ju inte dummare än att jag fattar att jag både är oerhört priviligerad och
att detta är ett i-landsproblem utan dess like.
MEN MED DETTA
SAGT SÅ ÄR DET JU FAKTISKT BEVISAT I SKRIFT.
Jag kan både bli rik och ha en häst. Och bo i ett hus på Lidingö.
Jag kan både bli rik och ha en häst. Och bo i ett hus på Lidingö.
Och om ni inte lägger in allt från försäljning av tidigare bostäder, utan kör på kanske 60 % belåning, så kanske du kan investera lite av pengarna istället? Och ändå ha låg belåning. Tyckte han att det var en bra lösning? Måste ju fungera för er båda.
SvaraRaderaJag vill bo mer lantligt, men sambon vill inte det tyvärr... så det blir ju lite knepigt när två ska bestämma som inte vill samma. Hade vi sålt vårt hus och flyttat ut på landet hade vi kunnat få loss mycket pengar att investera. Men men... vad allt hade varit mycket enklare om bara jag fått bestämma i vår familj :-)
Hoppas ni kommer på en lösning som passar er båda.
Mvh FBM
I exemplet ovan är belåningsgraden faktiskt bara ca 30%, men det är ju bara ett ungefärligt exempel. Jag tror att min särbo gärna vill ha under 50% i belåning för att slippa amortering. Han är inte emot att spara på börsen, men han är inte speciellt insatt i det hela, och därför lite "skeptisk". Men jag skulle nog se till att ha lite pengar fortsatt investerat :-).
SvaraRaderaJa, det är väldigt knepigt när man är två som ska bestämma! Jag vill ju också bo lantligt egentligen, och min särbo är inte emot det i sak, men det kommer funka rent praktiskt om först ca 5 år.
Jag är dessutom lite feg...och tänker att det är bättre att jag har koll på "mitt" i form av boende och pengar, så inget kan gå fel. Men om vi är två har vi ju helt andra möjligheter, så jag kanske borde våga chansa lite mer. Vi har ändå varit tillsammans i snart 10 år, så vi känner varandra rätt väl :D.
Tack för dina insiktsfulla kommentarer!