Vikten av att vara vänlig

I MIN JAKT PÅ MER PENGAR, TID OCH ENERGI ingår det faktiskt, tro det eller ej, även att rannsaka mig själv för att se hur man kan åstadkomma förändring. Vad jag menar är att jag inte kan gå runt och tro att jag ska förändra andra, eller att de själva ska förändra sig för att JAG tycker de är knäppa/svåra/obegripliga. Jag måste alltså hitta vägar för att försöka FÖRSTÅ mina medmänniskor, och även om jag inte alltid gör det så behöver jag åtminstone kunna avfärda dem eller deras tankar någorlunda VÄNLIGT. Om jag gör det så bör resultatet bli att jag slipper reta upp mig och kan således spara energi till viktigare saker.

FÖRRA VECKAN så fick jag användning av mitt "nya" tankesätt i praktiken, även om jag fick lära mig den hårda vägen.

Jag hade åkt till Odenplan för att därifrån promenera till Vasaparken (ca 400 meter bort), där jag skulle träffa en kompis. När jag kom upp (det tar ett jäkla tag att komma upp till markplan när man klivit av pendeltåget, jisses vad långt ner i marken man har borrat sig!), så stod det en äldre dam vid utgången. Hon såg gammal ut, men relativt frisk och sund, och jag tänkte inte så mycket mer på den saken förrän hon lite tyst och försynt tilltalade mig. Jag stannade till, men kroppen började signalera stress och jag blev lite sur för att jag blivit störd. Damen pratade svenska (som modersmål gissar jag), och jag var trots stressen lite nyfiken på vad hon ville mig. Efter någon minut börjar det dock gå upp för mig att hon tigger och vill ha pengar, varpå jag fräser åt henne och snabbt skyndar mig därifrån.

DET DÅLIGA SAMVETET DÖK UPP DIREKT. Jag stressade vidare mot Vasaparken men blev inte av med känslan att jag betett mig ganska drygt, och utan egentlig anledning. Om det nu handlade om pengarna (vilket det inte gjorde) hade jag väl kunnat avfärda henne vänligt i stället för att fräsa?

MAN FÅR INTE BETE SIG SÅ!

Lagom framme vid Vasaparken vände jag på klacken och gick tillbaka mot Odenplan. Några minuter senare ser jag damen som står kvar på samma ställe vid utgången från pendeltågsstationen.

"Hej!" Jag ville bara be så hemskt mycket om ursäkt för att jag fräste åt dig nyss. Jag hade ingen rätt att bete mig så och jag är uppriktigt ledsen. Jag har bara tio kronor att ge dig, men jag hoppas ändå att du får en bra dag".

Så sa jag, och jag menade varenda ord. Damen stammade fram något om att det var ingen fara, hon hade varit med om mycket värre. Och det är väl lite det som är poängen, hon hade det MYCKET VÄRRE. Så om jag åtminstone kan bidra med ett vänligt bemötande och några trevliga ord, DÅ SKA JAG BANNE MIG GÖRA DET!

Detta var ingen historia som jag ville berätta för att framstå som en fin och duktig människa, tvärtom. Jag kan vara ganska tvär, bitsk och överlägsen ibland. Ofta när jag har låg energi, och det är därför det är så viktigt att hitta mål för att kunna bättra på nivåerna.

SÅ DÄR HAR VI SAMBANDET IGEN: PENGAR för att frigöra TID för att fylla på ENERGI.

I bloggsfären jag rör mig i förundras jag faktiskt över att de flesta är så vänliga. Man kommenterar snällt, man delar med sig av goda råd, peppar och lär ut. Vi som bloggar om ekonomisk frihet i någon form har alla väldigt olika förutsättningar. En del har precis påbörjat sin resa med några tusenlappar i sparande, och en del är mångmiljonärer och redan FIRE-färdiga. Men ändå verkar alla vilja väl och drar sig inte för att dela med sig av det man kan. Trollen verkar också, tack och lov, väldigt få trots att det skulle kunna finnas mycket avundsjuka i dessa kretsar.

JAG GILLAR DET!

En bloggare som skriver om troll. Självklart en bild på ett penn-troll :-)