Det händer för mycket

JAG SKA INTE vara sådan nu, men jag måste ändå berätta vad som stod i mitt horoskop i söndags för den kommande veckan. Kan tilläggas att det möjligen är från en någorlunda mer seriös källa än kvällstidningarna, vad nu det är värt för den som inte alls tror på den här typen av "information". I alla fall, för den som vill läsa och begrunda:

"En förändring sker då något inte har stått på en stabil grund och därför måste det gamla rämna och lämna plats så att man ska kunna bygga upp något nytt, eller så behöver man göra om och göra rätt. Du måste börja om, välja en ny väg eller riktning oavsett om du vill eller inte.

Du trivs med dig själv och känner en stark inre kraft och glöd som gör att du tror på dig själv och det du vill. Något eller någon får dig att må bra vilket får dig att känna glädje och positivitet. Din inneboende harmoni gör att det skapas en stark gemenskap och känsla av samhörighet runt dig".

LÅT MIG DELA upp detta i två delar, för det är på pricken mitt liv just nu kan jag tala om. Först - livet rämnar faktiskt just nu. Eller inte livet som sådant såklart, men livet som jag kände till det. Det är galet jobbigt, och jag önskar jag kunde dela alla detaljer, men tiden är inte mogen för det ännu. Ha tålamod! Men det var just känslan av att själva grunden rämnade som infann sig för ett antal dagar sedan, och nu måste saker och ting verkligen byggas upp på nytt. Vare sig jag vill det eller inte :-).

DEN ANDRA DELEN handlar om att någon får mig att må bra just nu, och att det skapas en känsla av samhörighet och gemenskap runt mig. Jo tack, även det är dagens sanning! Det finns nämligen en person på mitt jobb, en kollega, som fullständigt räddat mig genom sin blotta existens de senaste veckorna. Hen är nog inte medveten om vidden av vad det innebär för mig att ha hen som bollplank/allierad i arbetslivet just nu, men utan våra samtal och chattar hade jag varit en söndertrampad våt fläck på marken tror jag. Jag får bekräftelse, beröm, stöd, humoristiska samtal och goda råd. I gengäld gör jag ALLT för den här personen, säger hen "hoppa" så studsar jag till månen, helt obehindrat. (Självklart har jag också i ord talat om att jag tycker att hen är fantastisk, men ibland är det svårt att haspla ur sig för mycket superlativ till en kollega utan att det blir "kladdigt"...)

EN TIDIGARE KOLLEGA till mig, på en annan arbetsplats, sa en gång att vissa personer "fastnar på ens radar", och nu förstår jag verkligen hur han menade den gången. För jag vet inte hur det kommer sig att jag och denna nya kollega har fastnat för varandra, det har liksom bara blivit så, helt naturligt. Vi bor inte ens i samma stad, och ses mycket sällan. Men vi kan liksom läsa varandras tankar? Om vi sitter i ett gemensamt möte till exempel, med massor av andra, så kan jag tänka en tanke och i nästa sekund får jag ett privat chatt-meddelande där det liksom står precis det jag just tänkt? Hur coolt?

INTE BARA DET, den här fantastiska personen har också den goda smaken att göra små "shout-outs" till min förmån i offentliga grupper där cheferna ingår, så det liksom framkommer när jag gör något bra, på ett helt naturligt sätt. Det är så...snyggt liksom. Diskret, men proffsigt. TACK världens bästa kollega. Eller KUDOS på modernt språk?

JA, SOM NI HÖR är det upp och ner i livet just nu. Ner är ju också börsen kan man lugnt säga. Det är jäkligt dumt, för det finns en överhängande risk att jag blir tvungen att gräva djupt i mitt ISK för att komma upp från marken inom kort. Inte alls kul, jag vill ju bara KÖPA aktier just nu! Och på riktigt, SBB? Jag har tidigare bara ägt ett gäng D-aktier, men i dag när B-aktien låg på 17 kronor kunde jag bara inte låta bli, så jag köpte hela 100 stycken :-).

I ÖVRIGT SÅ sålde jag Embracer när de studsade upp för någon vecka sedan, liksom H&M som jag ändå inte hade för avsikt att långtidsäga. Gjorde ett par tusenlappar plus och ska nu hålla mig till min ursprungliga strategi att inte äga spel- eller bettingbolag. Så tack för den studsen! Kunde heller inte låta bli att köpa några Investor, några Castellum, några Avanza och några Nibe idag när jag såg hur mycket de kommit ner i pris (fast jag veeeet att aktier inte mäts i pris utan i värde ;)).

GÄLLANDE MIN KROPP så är den konstigt nog någorlunda okej? Kanske behövde livet rämna för kroppen att bli av med inneboende påfrestningar? Fast jag har ändå krävt magnetröntgen av bröstryggen nu, när jag för typ 18:e gången i ordningen blev uppmanad av min senaste läkare (den femte jag träffar på min husläkarmottagning) att ta fler prover. Jag har tagit prover vid FYRA tillfällen på två månader, kom igen nu! Jag vägrade faktiskt. Nu kör vi ny magnetröntgen och ökar upp motionen försiktigt, så håller vi tummarna. För jag har faktiskt sprungit i vårt elljusspår (2,2 km) två gånger nu efter min oerhörda insats i vårruset, och det har faktiskt funkat.

LIVET VA?
Ta hand om er!

Tack Ronan!