SÅG NI DET FRUKTANSVÄRDA programmet på TV kring slakteriet där djur misshandlades brutalt? Eller om ni inte såg programmet så har ni säkert sett inslag på nyheterna om detta. Slakteriet var KRAV-märkt, och om man läser på KRAV´s eget konsumentforum så står det:
KRAV är Sveriges mest kända miljömärkning för mat, uppbyggd på ekologisk grund med särskilt höga krav på djurvälfärd, hälsa, socialt ansvar och klimatpåverkan.
JAG SAKNAR ORD. Men det är inte om det specifika fallet jag tänkte skriva (annat än att jag på riktigt har lust att misshandla den eller de som gör såhär mot oskyldiga djur), utan om mina fysiska reaktioner när det kommer till djur.
EFTER ATT JAG SETT (större delen av) programmet kunde jag inte sluta tänka på hur vi behandlar djur i vårt moderna samhälle. Jag har ju studerat djurskydd och etologi, så jag är relativt insatt även sedan tidigare, men hjärnan började mala tankarna extra hårt. Dessutom rullar det en fruktansvärd reklam på TV, med avsändare World Animal Protection, där man ser fastkedjade tigrar, plågade elefanter och björnar som hålls i burar och blir tappade på galla.
NÅGON DAG EFTER PROGRAMMET blev jag fysiskt sjuk. Inte halsont och feber, mer utmattad och så pass trött att jag hade svårt att gå till jobbet. Nu fattar ju även jag att det är mer som ligger bakom min trötthet, men jag kan med all säkerhet säga att dessa tankar kring djur som far illa var det som knuffade mig över kanten! Jag hade noll energi hemma, ville bara vara ensam. Till slut var min sambo så pass förstående att han åkte till landet och lät mig få min älskade egentid, och som vanligt var det välbehövligt.
DETTA ÄR ETT ÅTERKOMMANDE problem hos mig, det här med att inte kunna släppa tankar på djur som mår dåligt. Min vanligaste återkommande dröm handlar om att jag har glömt bort ett djur någonstans, i dagar, veckor eller år. En kanin i källaren, eller en häst i ett stall någonstans. Ofta lever djuret när jag hittar det igen, men det ser på mig med en anklagade och ledsen blick och ångesten i mig är ögonblicklig.
DET STANNAR INTE HÄR. Jag har även börjat må dåligt av hästar som står i små grusade hagar utan kompisar (vanligt i Stockholm), hästtävlingar (Stressen! Felaktigt använd utrustning! Hårda händer! Transporterna!), tanken på hur våra kor utnyttjas för mjölken och...ja, det mesta faktiskt. Det är ganska, för att inte säga väldigt, jobbigt.
MEN, PRECIS SOM MISSHANDEL AV djur kan knäcka mig kan den goda sidan av djur och djurhantering ta bort varenda uns av negativa känslor i min kropp. Jag vet att jag för en tid sedan skrev om en träning på hästen som gick så fantastiskt bra. Hästen och jag var i total harmoni. När jag kom hem från stallet den kvällen var jag helt uppfylld av ett lugn jag knappt själv kunde sätta fingret på. Till och med min sambo märkte det, och uttryckte det som att "jag tycker om när du är såhär".
JAG FICK UPPLEVA SAMMA SAK igår, när jag och min hund var på privat kurs hos en duktig hundpsykolog. Eftersom jag vill jobba tillsammans med min hund så har jag tänkt att vi ska träna ganska hårt på vår kommunikation för att uppnå det som utåt sett uppfattas som "lydnad", men som mer är just samspel mellan ägare och hund. Ja, om man nu tränat med positiv förstärkning då. Jag kan säga att det var en näst intill utomjordisk upplevelse! Med några enkla knep från tränaren, och mycket positiv bekräftelse så lyckades jag med ganska lite påverkan få min hund att uppföra sig som en lydnadschampion!
NÄR JAG KOM HEM efter det här passet så upplevde jag det igen: Det TOTALA lugnet. Jag kände inte någon oro alls i kroppen, inga negativa tankar, inget sus av öronen på grund av stress. Bara INGENTING, det vill säga, i min värld, så nära ZEN man kan komma. Jag tog in känslan och bara njöt. För i den stunden behövs inget annat! Ingen mobil, ingen TV, ingen bok, ingen distraktion. Magiskt!
DET HÄR BLEV ETT LÅNGT INLÄGG om hur djuren påverkar mig och mitt liv. Jag funderar fortfarande på hur jag ska kunna implementera mer av djur i min vardag, i syfte att må bra. Och jag hoppas också att jag i framtiden kan dela med mig och sprida djurens positiva inverkan till andra, som behöver det. De ensamma, barnen som inte har så lätt med kompisar, äldre som inte kan ha egna djur. Jag vill skapa något av det här.
I MORGON HAR JAG ett möte som möjligen kan bli intressant. Med visst djurtema.
Får återkomma om det!
Vilken ljuvlig bild!
SvaraRaderaVäldigt bra idé, det där med djur/ barn/ gamla...Jag tror att du har alla förutsättningar för att åstadkomma något där, känns som att du har både driv och lyhördhet.
Kram!
Jo, men dåligt med ideer kring förverkligandet tyvärr...Men det kanske kommer!
RaderaJa, bilden är ljuvlig :-)
Kram!
Det är fruktansvärt att vi tillåter oss att behandla djur på det sättet. När man inte ens kan lita på KRAV-märkning och ansvariga kommer med bortförklaringar. Samtidigt härligt att läsa om dina positiva upplevelser tillsammans med häst och hund. En härlig känsla när samspelet fungerar. Jag är övertygad om att många skulle må bättre av att få umgås med djur i större utsträckning, och det låter som om du är rätt person i sådana projekt. Lycka till! /Eva
SvaraRaderaTack snälla för dina ord och din kommentar :-)
RaderaMvh Louise
Det finns en speciell plats i helvetet för folk som behandlar djur illa. Jag mådde också väldigt dåligt av det som visades på TV. Tänker på det fortfarande. Så fruktansvärt. Så fort det tas upp på nyheterna nu måste jag titta bort. Vilka helvetesmänniskor det finns. Detta är också en av orsakerna till varför jag inte sätter min fot i flera av de populära asiatiska länder som är så populära turistmål hos svenskar. Aldrig att jag gynnar sådana platser.Människor som säljer både sina barn in i sexhandel och plägar djur för pengar....Aldrig!
SvaraRaderaKram, och ha en fin dag!
Anneli
Skönt att höra att vi är fler som resonerar så! Det är verkligen vidrigt att se och höra!
RaderaDetsamma till dig (fast fin är det inte här idag, grått, isigt och regnigt..)!
Kram!
Jag håller helt med dig i din ilska över hur djur behandlas! De ses av många som ting utan annat värde än pengarna för det kött man kan få från deras kroppar. Djur är individer med känslor och en rätt att bli respekterade.
SvaraRaderaSom hästägare ser jag, precis som säkert du gör också, en hel del grymhet, exempelvis när en rädd häst inte vill bli lastad, men med våld tvingas dit i alla fall.
Det är dock i en betydligt mindre skala än djurindustrin där 6 miljoner djur dödas i världens slakterier varje timme. Hur kan vi låta vår banala önskan om att äta någons kropp, övertrumfa faktumet att man dömer dem till ett dåligt liv och en tidig död?
Svaret ligger nog i att vi människor har svårt att känna sympati med andra om vi inte ser dem som individer utan som ett stort abstrakt kollektiv, lite som "de svältande i Afrika".
Fint att höra att du har ett hjärta för både hästar och andra djur!
/Djurvännen